Vad KUL att ni är så många som vill följa med mig över till den nya bloggen. 
Blir verkligen JÄTTEGLAD för det!!!
Men ni får hålla till tåls en liten stund till. Jag håller på att snickra lite med den nya och ska väl försöka få alla funktioner att lira med varandra.
Som sagt, var inte blyg. Häng på du med!
Nu stänger jag ner denna blogg för gott. 
Det känns sorgligt då jag verkligen gillat denna layout. Men strulet med bilder och servrar som ständigt ligger nere när det ex. är storhelger, gör mig galen. Så därför startar jag en ny blogg på en annan domän och hoppas att Ni vill följa mig där istället.
Den nya bloggen är under uppbyggnad och jag försöker lära mig de nya inställningarna så gott det går. Men det tar längre tid än vad man tror, så där av att den kan se lite halvfärdig ut. Om den någonsin kommer att bli färdig 
Men tanken och visionen är att kunna lägga upp fler bilder. Innehållet hoppas jag också på att kunna förändra och skriva lite mer rakt från hjärtat. Får se hur det blir och vad tiden tillåter.
Men vare sig du är, för mig, känd eller okänd är DU hjärtligt välkommen att kontakta mig här, på facebook eller privata mailen för att få adressen till bloggen.
Är det första gången du skriver en kommentar här, kommer jag inte att göra den synlig för övriga läsare. Men jag kommer fortfarande att se kunna se dina mail uppgifter så att jag kan kontakta Dig.
Och observera att det kan ta ett tag innan adressen kommer ut beroende på om jag hunnit skriva mitt första riktiga inlägg.
Jag kommer alltså inte att lägga ut den nya adressen här på denna blogg.
Varför?
Därför!
Bara för att jag inte kände nåt från sprutan till för en liten stund sen, så har jag klämt och känt efter vart nålen gick in. Bara för att jag måste. Det kanske jag inte skulle ha gjort för nu värker hela min vänster arm. Jag har lockat ut de onda ur vaccinet lite tidigare än beräknat men jag hoppas på att det stannar där. Finns ju en anledning till varför de tar den arm man använder minst.
Sköterskan sa att feber kan brukar oftast komma under natten. Hmm….Undrar hur David mår. Men i alla fall….
…Efter att jag och Aurora kommit in från pulkapromenaden så lyssnade vi på lite svängig barnmusik. Aurora satte genast igång med att skaka rumpa till musiken och hittade sen lite pussel hon ville lägga. (TUSEN TACK Pernilla för allt pussel vi fått)
Jag passade då på att gå till köket för att vispa ihop pannkakssmeten till middag. Här var faktiskt tanken från början att hon skulle få vara med och hälla, vispa och grädda. För har hon börjat leka och leker bra, så vill jag väldigt ogärna avbryta henne i det. Vi äter väldigt sällan pannkakor i det här hemmet, varför vet jag inte. Jag har serverat Aurora det två gånger förut och första gången ville hon inte ha och andra gången gick det mycket bättre.
Efter en liten stund hör jag hennes välbekanta små fotsteg tassande över golvet och hon drar fram en köksstol.Hon ska ”diska”. Ja ja, på med förkläde och jag fortsätter med mitt. Plötsligt ser hon hur jag måttar upp mjöl och då blir hon som ombytt. Jag-vill.hälla- fingret kommer och säl ljudet till det. Uh uh uh… hon kastar sig nästan fram mot mig i ren iver.
Hon får hålla i vispen medan jag försöker hälla i de sista ingredienserna. Vispa vispa vispa…det är kul det här för jag hör hennes ljuvliga skratt. Jag försöker hjälpa till, men med en bestämd hand föser hon bort min och jag ska helst förpassas till ett annat rum.
Hon tar fram ett mått jag slängt åt sidan som har lite pulvervälling kvar. Ja ja, i med den i smeten, blir jättebra. Nu har Aurora tagit över helt och jag får knappt titta på. Lite kul är det ju att se hur hon håller på med måtten hit och dit, häller, rör, kladdar och det viktigaste av allt: SMAKAR AV! Nu tror jag hennes pappa blir stolt. Jag låter henne hållas för att det är ju bara hon och jag som ska äta maten.
Efter en stund när det börjar på att likna ett inferno av smet och då jag är lite smått orolig om det ska blir någon smet kvar, så tar jag över och sätter henne i sin stol. Ger henne en färdiggräddad pannkaka och gör klart de andra. Jag hinner knappt vända mig om och hon vill ha mer pannkaka. Sylten hinner jag fasiken inte fram med och jag brassar pannkisar av bara den. Hon äter och är supernöjd och glad! Sylt får hon lite på efterhand då jag äntligen lyckats slå ner min bak på stolen. Så pannkakor med välling i, är en hit!
Nu ska jag leta upp sängen och tycka synd om mig själv en stund. Tycker i alla fall att jag var jätteduktig som tog sprutan idag utan att jollra allt för mycket. Förutom här på bloggen då förstås. Aurora var den av oss tre att vara tuffast att ta sprutan. Hon tittade på medan sköterskan stack henne och sa inte ett ljud. Både jag och David grimaserade till när nålen stack. Vilka supertuffa förebilder hon har till päron. Men tack vare henne så höll jag mig lugn.
Nu har det gått så pass länge att jag glömt vad det är man vaccineras mot. Var det Fågelinfluensan eller Svininfluensan? Nya influensan heter det på pappret som man fyller i innan mat får ta sprutan.
Idag fick Aurora sin andra spruta mot SVININFLUENSAN samt att hon var på 18 mån kontroll. Vi satt och pratade hur vida vi skulle ta vår spruta; jag och David. Sköterskan erbjöd oss på stående fot att få ta sprutan där och då.
Jag som är nål rädd fick gaska upp mig och tog den efter att de stuckit Aurora i sitt tjocka bebeis lår. Det gick bra, men ont tyckte jag nog att det gjorde allt.
Men nu så är det gjort i alla fall. Hela familjen är vaccinerad och skyddade mot flunsan. Skönt!
Nu är det bara att hålla tummarna att man inte blir dålig av den, feber och dylikt. Jag ska ju dessutom jobba hela denna helg. Vet inte om det har med det att göra, men när vi kom hem från stan så började jag blöda näsblod. Inte mycket, men tillräckligt för att man ska undra vad som händer. Natten har i och för sig varit stökig då ”Prinsessan” inte kunde somna om i våran säng. Tack och lova så somnade hon tillslut och vi sov alla till 9.30!!
Nu medan jag suttit och bloggat nu så sitter Aurora på en vuxenstol bredvid mig och ätit sin yoghurt, trodde jag. Hon har matat hemtelefonen med den istället .
Igår så lät jag henne måla lite i ansiktet med en penna i mitt ansikte. Vad gör man inte för att barnen ska ha lite kul. Kom på i förmiddags när vi satt på BVC att jag kanske hade färg i ansiktet. Men då hoppas jag verkligen att David hade sagt till mig. Ibland ser man sig själv i spegeln utan att ens tänka på vad det är man ser.
Nu ska vi försöka ta oss ut genom dörren och ta en nypa frisk luft samt hämta posten . Sen är det tänkt att vi ska göra pannkakor till middag. Tanken var att vi skulle ha haft det igår, men det glömde jag bort av någon anledning. Med är ju torsdag idag så jag låtsas att det var så jag tänkte, att det är torsdag idag.
Hej hej!
Var på kalas idag då tipsade jag om Sörmlandsleden på Häst som jag fick i 25-års present av mina föräldrar för snart 5 år sen.
Här kommer länken till Ridleden i Sörmland
Det är nåt jag verkligen kan rekommendera och vi tog 3 hästos paketet.
Då vi hade egna hästar så körde pappa oss till en gård som jag tror heter Säby. Väldigt osäker men den låg vid vattnet. Tror även om man hyr häst så börjar man på den gården, för det verkade som att de hade många hästar där. Kan ju varit deras egna också.
Där mötte dom som bodde på gården upp oss med karta och information om hur vi skulle börja våran ritt. Våran ritt började ca: kl. 14.00. Vi fick även lämna packningen som dom körde till den gård vi skulle övernatta på, i detta fall på Årby Gård. Tror att de tar extra för det, men det kan ni ju läsa om.
Vädret var verkligen på våran sida och vi red genom fantastiska landskap. Vi red bla. på landsvägar, genom hagar och ängar, åker kanter, skogsstigar, skogsvägar, genom små byar, herrgårdar och slott. På en del ställen mötte vi andra häst folk som red Ridleden.
På utmarkerade ställen fanns rastplatser där man kunde kliva av hästen och ta en välbehövlig paus. En hage med stängsel och vatten för hästarna att vila sig fritt i. Efter en stunds vila så var vi iväg igen.
Efter att ha ridit lite fel så kom vi äntligen fram till Årby Gård. Tror att Åsa som bor på gården är en av dem som uppfunnit redleden. En otroligt glad och social kvinna. Vi fick stalla upp hästarna och ge dem foder för natten.
Vi gick till en lite stuga där våra väskor stod och väntade. I kylen väntade också morgondagens frukost så som fil, ost, skinka, juice, ägg m.m.
Åsa knackade på dörren någon halvtimme senare och in kom en så otroligt god förrätt. Minns tyvärr inte vad det var. Sen kommer hon med en bricka fullproppad med massa godsaker. Tror att det var kyckling. Efter ytterligare en stund kommer desserten i små foliepaket som bestod av grillad ananas med kokos och vaniljglass. Å det var så GOTT!
Ingen tv, men en radio fanns. Men både mamma och jag somnade ovaggat.
Morgonen efter så begav vi oss iväg efter frukost. Det var värsta oskvädret så vi avvaktade lite. Men eftersom att man har en f.d förskolelärare till mamma så: ”Finns det inga dåliga väder, bara dåliga kläder.”
Vi red mot nästa gård. Vi hade fått med oss lunchpaket att äta på vägen.
När vi, även denna gång, äntligen kom fram till nästa gård som vi missbedömt lite på vägen så var kl. närmare 21.30 på kvällen. Men familjen kom ner till våran stuga med förrätt, god köttgryta med pasta till varmrätt och en underbart god kaka som jag tog recept på till dessert. De hade en liten kamin som de eldade ur och det var så gott att få krypa ner i sängarna. Somnade gjorde vi lika ovaggat även den natt.
Iväg på dag tre! Man var något mör i kroppen och det krävs att man har lite vana av att rida i kroppen, för det tar på krafterna.
Vi red över sankmark och skogsvägar, var väl sådär kul då man var trött och fuktig i kläderna efter att man inte hunnit torka upp sen gårdagens regn.
Helt plötsligt vägrade båda våra hästar att gå över en patetisk liten bro. Dessutom så strök sig min häst mot mammas häst och det gjorde ont varje gång vi passerade varandras ben. Tillslut ledsnade mamma och daskade till Keystone i baken med sitt träns, var på han far iväg som en kanon och studsar iväg i ren frustration och ilska.
Det är ingen idé att försöka få stopp på hästen eftersom att vi rider med västernträns. Då är det inte bara att luta sig tillbaka och säga: prrrrrrrrroooooooooo!!!! I västrnridning skall man släppa tyglarna och luta sig en aning bakåt för att hästen skall stanna, alt. lätta på tygeln.
I detta fall var det inte ens att tänka på. Och jag känner nu efter två och en halv dags ritt att min kropp inte orkar hänga med på denna fartfyllda tur. Så lite snabbt försöker jag se ut en hyfsad mjuk plats att landa på. Så fort jag landade på marken så saktade hästen av och mamma hämtar in honom en liten bit bort. Lugn som en filbunke.
Eftersom att jag inte är så lång och därför inte nådde upp till stigbygeln för att sitta upp, så vart jag tvungen att klafsa över en vattendränkt äng till närmaste sten. Helt plötsligt rycker Keystone till och jag ser då att en ORM ringlar sig snabbt iväg. Jag verkligen HATAR ormar och ber lite smått panikartat Keystone om lov att få komma upp på hans rygg. Nu kändes det nästan som att jag klev på ormar hela vägen fram till den sten som jag snart äntligen hittade.
Här frågar mamma om vi ska ringa på pappa och be honom hämta oss på närmaste gård. Nejdå. Nu var det inte långt kvar och vi ska ta oss igenom detta. Dead or alive!
Vi äter lunch på en mysig liten gård där vi sätter oss ner ute ihop med mamman i familjen som passar på att dricka lite kaffe. De var mitt uppe i en renovering av huset och passade på att fråga oss om lite tips på färg och form.
Väl uppe på hästryggen igen så var det bara en liten bit kvar av vårat äventyr och vi hamnar på Säby Gård där vi en gång startade det hela.
Jag sätter mig i baksätet på bilen och känner hur alldeles mör och öm jag är i kroppen efter tre dagars intensiv ritt, ett fall och halvbra sängar. Men är så nöjd och glad över att fått vara med om det här äventyr.
Jag skulle absolut kunna tänka mig att åka iväg igen. Men tar nog då bara en eller max två nätter då.
Vi hade packväskor på hästarna där vi förvarade mat, dricka, kamera som jag tyvärr aldrig hann använda, samt regnkläder. Jättesmidigt och bra.
Ingen fara på taket. Det var falsklarm vad det gällde eventuella vattkoppor. Fick det bekräftat när jag vaknade ur min törnrosasömn i morse och David klätt Aurora för dagen. Så skönt!!
Men istället så har jag lyckats å dra mig ett härligt munsår istället. Alltid skall det vara nåt. Men kan säkert tacka veckan som gått med all inre stress och oro som det faktiskt inneburit med att A varit så sjuk. Och nu när man äntligen slappnar av och andas ut så POFF kom munsåret igår kväll.
Snart ska vi i alla fall väg på lite 40-års mottagning på Davids sida. Det bjuds på mat och fika :) Ska bli trevligt att få komma iväg på lite kalas. Aurora får träffa lite fastrar 3st, en farbror, farmor och en hel del kusiner. En stor och härlig familj man lyckats få!
Jag har nu mailat och frågat bloggsida.se om varför det inte går att ladda upp fler bilder. Hoppas på ett bra svar och att det går att åtgärda väldigt snart.
Såg nämligen efter att hon badat en massa röda prickar på hennes ben. Läste att det börjar på bålen och sprider sig ut mot armar och vidare upp och ner. Så därför vill jag inte tro att det är vattkoppor.
Försöker intala mig att det är p.g.a att vattnet var varm, hon har väldigt torr hud, vi har varit i pulkabacken, hon åt ev. tomat till middag m.m.
VILL INTE VILL INTE VILL INTE!!! Om det är någon som kan eller vet om vattkoppor är ni så välkomna att skriva en kommentar. Allt för att man kanske ska få vara lite förberedd på vad som komma skall.
Oj vad jag gnäller och ojjar mig i mina senaste inlägg. Ni måste verkligen känna er jätteinspirerande och upplyfta efter att ha läst Men det är ju det här som är så bra med att ha en blogg. Man får skriva och gnälla av sig så mycket man vill och orkar och Ni behöver jufaktiskt inte läsa allt, heller. Men uppskattar ju självklart att ni gör det.
Men nu så verkar Aurora ha hittat sin form igen. Hon sov hela långa natten i sin säng och ropade på oss vid 7-tiden i morse. Efter att ha myst en stund så gick vi upp och åt frukost. A fick i sig gröt, mjukost smörgås och mjölk. Underbart att se henne äta med så god aptit igen.
Sen var det dags att diska upp och det hjälpte lilla fröken så gärna till med. Var och köpte en jättesöt Hello Kitty plastförkläde så att hon kan stå och plaska utan att behöva byta kläder efteråt.
Nu så sitter vi och tittar på Mästarnas Mästare och lägger bokstavspussel. Pappa D har sovmorgon och ligger och snarkar i sängen fortfarande.
Men UNDERBART så underbart att hon leker och busar på igen. Ögonen har lyst av glädje när jag piper och blåser på hennes mage och skrattet killar i halsen. Just nu går hon runt och visar magen och gör sig söt genom att plira med ögonen och skruva på sig.
Så nu hoppas jag verkligen att det dröjer jättelänge innan hon blir sjuk igen. Senast var ju nästan precis ett år sedan.
Först så vill jag TACKA så mycket för fina och uppmuntrande kommentarer till de tidigare inlägget. Det värmer ska Ni veta!
_______________________________________________________________
Aurora har väl repat sig sådär. Hon är fortfarande lite loj emellanåt och äter inte ordenligt som vi är vana att alltid annars gör. Vet att det kan ta upp till en vecka innan det sägs vara över helt, och en vecka blir det imorgon. Men som jag skrev tidigare så känns en dag som en evighet och det är rent ut sagt, S K I T jobbigt!!!
Idag fick hon gå på dagis. Det hade gått bra, men varit lite trött. Givetvis så lyckades hon med att ramla över soffryggen och ner i backen strax innan det var dags att åka till dagis. TUR så hann David ta emot så att hon INTE (tack gode gud) slog i huvudet. Så där av att hon kan varit lite loj också. Det fattades bara det.
Men mår inte Aurora bra, så mår inte hennes mamma bra. Det vill säga; JAG!
Hade jag vetat att mitt hjärta skulle smärta så som det gör när hon är sjuk eller gjort sig illa, hade jag nog tänkt till en gång extra innan jag beslutade mig för att bli mamma.
Jag blir så otroligt nojjig, hönsig, curlig, förlamad, rädd, stressad, orolig, kallsvettig, bekymrad och säkert mycket mer.
Är hennes ögon inte de pigga och gnistrande, som de så ofta är, stryper oron om mitt hjärta tag i mig. Tårarna samlas i ögonen och bara väntar på att det ska brista och en klump stor som en melon sätter sig i halsen. Jag känner hur jag får spänningsvärk i pannan av bekymmersvecken som hopar sig mellan ögonbrynen. Jag blir jätteledsen och det ser Aurora. Hur skall hon då finna ro och trygghet hos mig?
Är David hemma och är med Aurora är jag så mycket lugnare. Jag kan samla mina ord och föra ett vettigt samtal med Sjukvårdrådgivningen (1177) utan att börja grina. Tänka lite klarare och sortera mina tankar i vad som behöver göras i hemmet. Det är en emotionell befrielse och avkoppling att få ta hand om diskberget, dammsuga golv, sortera och fylla maskinen med tvätt, gå med soporna, plocka ur diskmaskinen och åka till ICA.
Dock så verkar det som att hon finner både ro, villkorslös kärlek och trygghet hos mig trots allt. För under tiden som hon varit som sjukast så har hon velat vara nära. Hon gosar in sig och lägger huvudet mot min axel. Vilket inte händer ofta annars, förutom när hon sover. Hos David är hon också mycket hos, men ibland står MAMMA lite högre i kurs. Precis som att det kan vara tvärtom också självklart.
Jag har knappt fått sätta henne ner på golvet så tårarna stått som spön i backen. Och jag är ju så orolig av mig att hon tror att jag lämnar henne att jag genast plockar upp henne. Lät henne vara en gång och försökte leka istället, men hon var så uppgiven att det skar i mig varje gång hon tog ny luft för att gråta ut sin smärta/sorg/vrede.
Så, sen Aurora kräktes i lördags har jag varit som en hök över henne. När hon sover går jag stup i kvarten och lyssnar att hon andas, att hon inte har kräkts och att hon har det bra i sin säng. David är lugn som en filbunke och det kan stressa mig lite, men verker även lugnande.
Imorgon är det lördag och temperaturen ute har gett sig lite och ligger nu under tio strecket. Så förhoppningsvis ska vi försöka komma iväg och åka i den där stora röda pulkan jag köpte dagarna innan hon blev sjuk. Hoppas att hon äter bra och är en glad liten tjej väldigt snart igen.
VARNING: Inlägget är lite smått förvirrande och osammanhängande. Så ni får ta det för vad det är.
Aurora är nu inne på sin tredje dag som sjuk. För somliga kan det tyckas att det inte gått så lång tid. Men för oss som inte är allt för vana med att ha en sjuk unge, tycks varje dag som en evighet. Visst är hon förkyld lite då och då, men det är inget mot hur jag känner nu.
I lördags kväll så kräktes hon i sängen. Från ingenstans så blev hon jättedålig. Natten sov hon förvånansvärt bra och vaknade endast en gång, men somnade snabbt om igen. Hela söndagen gick åt till att ha uppsikt och ha koll på ev. kommande spyor. Inget kom under dagen, men hon var slö och ville vara nära oss. Grannarna, som ändå skulle in till stan, var snälla och köpte vätskeersättning och bananer till Aurora.
Natten mot måndag var lite stökigare. Hon sov i våran säng och kräktes mitt i natten. Hon hade otroligt kraftiga ryckningar och jag blev rädd för vad dem kunde innebära för henne. Min hjärna gick på högvarv med en massa konstiga tankar. Som att hennes hjärna inte fick tillräckligt med vätska och höll på att krympa. (Jag vet, det låter sjukt)
Klockan 5 på morgonen ringde jag 1177 igen och frågade om ryckningarna. De berodde på febern och var tydligen inget ovanligt. Phuu….!
Skönt att både jag och David var hemma så vi kunde avlasta varandra. Jag kunde gå och lägga mig och sova ikapp lite timmar som blivit förlorade under natten.
Idag tisdag så började David jobba och det känns nu så ensamt hemma med en liten sjukling. Aurora tillåter inte mig att göra nåt själv utan att hon ska hänga med på armen.
Just i detta lägen när jag har ensamt ansvar för Aurora känner jag mig så maktlös. Tänk om hon kräks, svimmar, total vägrar dricka eller bara skriker av smärta? Vad gör jag???
Har heller ingen möjlighet att gå ut, hämta posten, ta en nypa luft eller bara vara när man är ensam. Största respekten till er som är ensamma med barnen, jag är för bortskämd helt enkelt.
Tre svenska klassiker på SF-kanalen har jag hunnit avverka idag medan A sov på mig. Sällskapsresan-Snowroller, Änglagård och Ogifta par. Skrattade så jag grät stundvis till Snowroller och Ogifta par och det behövdes.
Ytterligare ett samtal till 1177 blev det under dagen. Denna gång för att höra lite om mängden vätskeersättning och febertempen som var uppe i 40,8. Fick t.o.m beröm av, även denna, trevliga kvinna som sa att vi gjorde helt rätt och var duktiga i hur vi tog hand om vårt sjuka barn. Jag började nästan att grina, men lyckades hålla mig.
Aurora piggade på sig rejält och satte sig i soffan och lekte med sina leksaker på kvällen. Pratade på som inget hänt och blev så glad för att jag kom in med lite majs i en skål. ”MAJS!” utbrast hon och tog en tugga och en mun saft. Men That´s It. Som tur så har jag fått i henne lite vätskeersättning och lite mjölk. Men den lilla stund som hon var så glad var mitt hjärta och nerver lugna.
Cornelia var snäll och höll mig sällskap på chatten en stund nu på kvällen, vilket lyfte de hela och ensamheten kändes inte så stor längre. Hon t.o.m erbjöd att hennes sambo kunde fortsätta chatta med mig för att jag inte skulle känna mig ensam när hon inte kunde fortsätta. TACK CORNELIA!!
Nu ligger A bredvid mig i soffan och sover. HOPPAS HOPPAS att hon sover på nu under natten och äter som imorgon. För idag har hon som sagt bara druckit.
Snälla Aurora, bli frisk nu så att din oroliga och nerviga mamma slipper få fler rynkor i pannan och kan få återgå till vardagen.
Just nu är vi lite krassliga här hemma. Aurora har kräkts i omgångar och jag har känt mig lite bubblig i magen. Stannar hemma från jobb för att inte sprida smittan vidare.
Återigen har Sjukvårdsrådgivningen 1177 varit min bästa vän i mörkret. En kvinna med en otroligt mjuk och vänlig röst har pratat och väglett mig i hur jag ska göra.
Önskar att jag kunde ringa henne jämt när jag stöter på problem. Allt från hur jag skall lösa en situation på ex. jobbet eller hemma till vad jag ska ha för kläder på mig när jag ska iväg på fest. Vore hur bra som helst. Jag tror också att hon har ljust hår; axellångt, och blåa snälla ögon. Normallång,har säkert 3 barn och gift sen ett par år tillbaka. Ja, det låter som hon
Aurora har repat sig superfint vad det verkar som, just nu. PANG så var hon sitt nästan vanliga lilla jag. Härligt!!
Nu måste jag iväg och införskaffa lite majsvälling som sägs vara bra för känsliga små magar. Fullkorn skall man inte ha.
Har nyligen vart och köpt en ny stor fin pulka och en stjärtlapp så att vi alla i familjen kan åka tillsammans. Men då är det 21 minus ute, vilket gör det omöjligt att vara ute och svischa ner för en brant backe.
För det är det som är så kul, att A verkligen älskar att åka pulka och fort ska det gå, annars är det värdelöst. Och jag älskar ju också fart till en viss del. David som inte gillar att åka karuseller så är ju detta exemplariskt.
Istället har vi harvat inne med olika saker. Aurora har hittat en ny hobby och det är att diska. Finns inte mycket som är så roligt som att få stå och hälla mellan koppar, skopor och burkar i diskhon. En runda med diskborsten och trasan är också jättekul.
Jättekul tycker inte jag att det är när det är dyblött och vattnet far ut över köksgolven när fröken blir lite för uppspelt. Ni ska höra hur förbannad hon blir när jag tycker att det räcker. Kan nog Cornelia intyga från när vi var på middag där igår.
Som sagt, middag hos familjen Lundin/Cederlund igår. Jättegott och uppskattat som vanligt Deras andra vänner var också där, som också är våra vänner! Vi är som en stor härlig familj nu mera som ses lite titt som tätt. Oftast ganska spontant.
Grrr…vad irriterad jag blir att solen stört skiner ute och man sitter inne. Visst kan väl jag gå ut, men det är ju tråkigt att vara ute och stå som en mupp. Vill ju vara ute ihop med Aurora och David. Men vi ska åka till Västerås om en stund och titta lite i affärer. Och tänk att det var David´s idé!!
Så nu är det väl bäst att man tar sig i kragen och gör sig i ordning.
ha en bra KALL dag* *
Blir så irriterad! Vill ju slänga upp lite bilder, men då är tydligen mitt utrymme använt och kan då inte lägga upp fler bilder. Morr!
Men jag får helt enkelt ta bort bilder i tidigare inlägg för att få plats med nya bilder. Surt sa räven.
Behöver jag säga att det är en aningen svalt inne, fortfarande.
Blev bjudna på fika hos grannarna på eftermiddagen och varmvattnet hade lyckats frysa hos dem, i alla fall till badrummet på övervåningen. Men de hade en kamin som sprakade så stämningsfullt i huset. Vi satt framför den och drack thé och åt glass. Vi skojade och sa att vi värmde oss med glass.
* mitt vänstra pekfinger har väldigt konstiga ryckningar för sig, jätteirriterande när jag ska försöka skriva *
Har mailat iväg och frågat en antikaffär som ligger i närheten om de kan åta sig att måla om våran skänk samt stoppa och klä om 4 stycken stolar. Och fick svar att de gärna hjälper till med det. Inte så speciellt dyra var de heller, vilket är super bra! Då kanske man kommer nån vart med det här hemmet.
Min plan är det ska vara så mycket vitt i det här hemmet att den vita snön där ute skall känna sig brädad. Nej, men just nu så vill jag inte ha en massa färger då jag inte är helt överens med tapetfärgerna i huset. Aurora´s rum är jag ju givetvis jättenöjd med och hoppas att HON också kommer att vara det när hon blir så pass gammal att förstå sånt.
Och även om vi skulle tapetsera om så skulle de mesta få gå i vitt då också, fondvägg i tapet skulle jag nog hoppa. Men däremot så skulle jag gärna kunna tänka mig en plankvägg som är lite ruffig på ytan som fond i vardagsrum eller sovrum. Skulle jag få bestämma helt så skulle vi även ha pärlspont i hall, kök och ner i källartrappen.
Jag blir så lugn av en vit vägg. Som balsam för själen med en ren yta där man kan få ställa en fin vas med en fin bukett blommor, ex. vita eller puderrosa tulpaner. Eller hänga en vacker tavla, änglavingar, en fin kökshandduk m.m.
Just nu har jag väldigt mycket vitt och glas i vardagsrumsfönstren. Fick två Marimekko glasskålar på fot i julklapp, och de står som ett stilleben och bara är där. Jättefint och enkelt.
Vill man sätta en etikett på hur jag vill ha min inredningsstil så är det väl Lantlig romantik/Shabby Chic . Googla på det så förstår ni vad jag menar. Kanske dra ner på allt snirkligt och blommigt som gärna kommer i drivor, det måste ju vara lite smakfullt också.
Men när skänken blir proffsmålad, och då självklart i vitt, så känns det helt ok för ett tag. Tyvärr är mitt tålamod lite för kort för att jag skall ställa mig att flytta möbler, maskera, skruva loss, måla tvätta och sen måla 4 väggar. För att sen låta det ta sin tid att torka och sen tillbaka med allt. Och jag kan bli så irriterad att vi inte fixade detta tidigare, innan barn. Ja ja….
Nu ska jag ta och nanna kudden. Vi hade det varmt i sovrummet i natt och jag funderar på att skruva ner tempen lite. Men får väl bastning av David som vill ha det lite varmare än mig.
Minus 27 grader var det i morse vid 8.00. -32 när David kom hem igår kväll. Katten Pysen fick sova inne, sjysst va!
Ja, man är ju närmare av en expert på att aldrig vara helt nöjd. I höstas så gnällde man på att det var mörkt och dystert för att det inte fanns någon snö. Snö fick vi dagarna innan jul och det med råge! Alla som glömt att med vinter så kan det komma snö, halkade runt på vägarna. För andra var lyckan total och storm trivdes.
Nu har vi haft snö ett tag och man kan ju ge sig på den att några sitter och längtar efter bar mark och våren. Ja, jag ska erkänna att jag är en av dem, ibland. Men det är ju alla dessa lager med kläder som skall på och av i ett kör. Man är ju tokvarm efter det att man klätt på Aurora och sen sig själv. Phuuuu…..!!
Sen är det den extrema kylan som klättrar på husväggarna. Våran panna går det inte att elda med för stunden då några keramik plattor lossnat. Nya är beställda och skall levereras från Haparanda. Men p.g.a snön och alla röda dagar så dröjer leveranserna, rejält! Så våran elräkning blir ju kul att få så här efter jul :o( *NOT*
En av mina småbröder är uppe i Idre och de har upp till -40 grader KALLT!!!! Dessutom är hans lilla papegoja, Loui, med upp. Han kräver sin värme då han varit lite krasslig. Men efter att ha haft kontakt med dem där uppe så hörde jag att han hittat en pinne ovanför elementet att sitta på.
Men idag blir det till att vara inne för oss, tror jag. För det var GALET länge sen som jag strosade i shoppingaffärer. Ja faktiskt, senast dagarna innan jul samt någon dag efter. Inte likt mig. Så får se om vi får nåt ryck och kanske åker iväg på e.m.
Just nu är jag väldigt glad för alla ljuslyktor jag har samlat på mig genom åren. Har tänt en massa ljus och hoppas på att det skall hjälpa till med värmen lite. Har man tofflor och en varm tröja så funkar det.
Var och hälsa på föräldrarna igår. Aurora charmade mormor, morfar och morbror rejält. Så kul när hon är på sitt bästa humör, vilket hon ofta är. Morfar såg givetvis till att leta upp lite godis och A hängde gladeligen med och letade hon med.
En kul sak; Vi vuxna sitter kring köksbordet och pratar. Aurora sitter också med i sin barnstol och pratar hon med, men mest rakt ut i rummet. Tillslut så säger min pappa ”Aurora, är det ingen som lyssnar på dig?” Aurora suckar och säger: ”Neeej” och vänder sig bort. Det var en sådan klockren gest. Precis som att Det är hopplöst att prata när ingen hör.
David klev precis ur sängen. Vi brukar försöka ha lite var annan dag sovmorgon när vi är lediga. A vaknar kring halv 8 och då är det skönt att få ligga och dra dig lite extra.
Nu upptäckte jag också att solen skiner! Det är MYCKET BRA!!!! 
Min vän C bad mig fundera över följande när hon mailade mig idag:
”Jag skulle vilja att du tänker ut något riktigt fint som fröken vill ha när hon fyller jämt. Hör av dig när du kommit på men ta god betänke tid på dig”
You bet! Listan kommer som ett brev på posten. Allt från 20 kr till 20.000 kommer att radas upp här på bloggen
Vill minnas att jag radat upp lite saker i min 10 i topp-lista tidigare. Får ta en titt på den så att jag inte missar nåt
Ni får ursäkta att inläggen kommer så eftersläpande till hur det egentligen borde komma.
Fördrink: BLOSSAS´s Lingon glögg. Serverad iskall i martiniglas.
Förrätt: Lax, soltorkade tomater, créme fraiche, parmesan, citronskiva och tunnbröd.
Varmrätt: Ett berg av mat! Vitlöksmarinerad fläskfilé, hasselbackspotatis, grönsaker samt whiskeysås. (obs, serveringsfat och ej min mattallrik)
Dessert: Chokladfondant med vaniljglass!
Go´ bitar: Fantastiskt goda ostar, marmelader och kex.
Allt var så fantastiskt gott!!
Har läst igenom lite olika bloggar och upptäckt att det är väldigt poppis med frågor ställda till sig själv. Någon slags form av intervju, där jag ställer frågorna och du läser svaren. Lite kul tycker jag att det är så ja skall inte vara sämre. Here we go!
1. Vilken var den bästa julklappen 2009 ? En stormlyckta som jag spanat på såååå länge.
2. Vilken är din favoritjulklapp någnonsin? Jag har fått så mycket fint genom åren och så svårt att välja EN. Men min första CD-spelare var en stor hit.
3. Firade du Nyårsafton i Sverige? Japp, med våra vänner som sig bör.
4. Har du gjort en snöängel i år? Nej, men var bra nära. Imorgon kanske.
5. Om du har provat snusa, vad hände allra första gången? Det var på gymnasiet på en av toaletterna. Jag och en killkompis låste in oss och jag fick testa. Jag svimmade. Jättetöntigt, men så var det när man skulle vara lite cool och testa.
6. Blev Julafton lyckad? Så bra och fin! Var på landet med massor av snö utanför husknuten.
7. Har du någon gång förlorat ett vad där du fått göra något pinsamt? Säkert, men kan ej minnas vad.
8. Pratar du med bebisröst till djur? Speciellt om det är djurungar eller sjukt söta smådjur. Har dock väldigt svårt för att vuxna pratar bebisspråk offentligt med varandra. Why?
9. Vad är det äckligaste du någonsin ätit/råkat stoppa i dig? En rå kycklingbit. (som att jag trodde var tillagad.) Så j**la äckligt!!!!
10. Vilka 5 saker/nyheter/samtalsämnen tycker du är typiska för 2009? Nedläggningen av SAAB, Michael Jacksons död, Svininfluensan, Klimathotet (igen), finanskrisen.
11. Har du bacillskräck? Nja. Hade ett väldigt bra immunförsvar när innan A, under graviditeten och när jag ammade. Blev något sämre efter det. Men beror lite på vem och hur hur illa det är man träffar. Onödigt att chansa när man har en till att ta hand om.
12. Grönsaker med dip eller chips med dip? Måste jag välja???!! Men…ehhh…åh vad svårt. Men jag säger väl…CHIPS å dip då! *herregud*
13. Har du/ska du se Avatar? Har sett den och den var KANON BRA!!
14. Tänker du ut i långt förväg hur du ska klä dig? Så överdrivet lång i förväg om jag ska på fest eller nåt annat om man skall vara lite uppklädd till. Men slutar oftast att jag byter i sista minuten, tre eller flera gånger. That´s me!
15. Brukar du köra på plast eller äkta gran? Äkta. Bo ju granne med skogen ju.
16. Har du gått riktigt vilse nångång? Jajjamänsan. Och då kanske vi inte alltid prtar om att gå vilje i skogen eller i storstaden.
17. Vilket är ditt coolaste semesterminne? När jag var i USA/Flrida och åkte Jet Ski. Under oss simmade Manateser. Vad jag inte visste var att de var stora som elefanter. Det var coolt, utan att veta om det då. Samt att jag fick se en späckhuggare på Sea World.
18. Om du måste välja; Bungyjump eller fallskärm? Åh nej, inte en sån fråga till. Snälla jag vill inget av det där. Men bungyjump med världen tjockaste matta under minst 30 brandmän som bara väntar på att jag ska lada i deras armar och i ett luddigt rosa bungyjump snöre, så kanske jag känner mig lite tryggare…. *NOT*
19. Vad har varit årets absoluta höjdpunkt 2009? Att det var så otroligt många som mailade, skickade kort, presenter, sms och som kom och grattade min lilla dotter när hon fyllde 1 år i somras. Det värmde så enormt mycket att veta att det finns så många människor i hennes närhet som tycker så mycket om henne.
20. Vad vill du klä ut dig till nästa gång det vankas maskerad? Nåt kul och galet. Men vad vet jag absolut inte. Beror på festens karaktär och årstid.
Så här i efterhand var det lite tråkiga frågor. Ska se om jag kan rota fram någon annan frågeformulär. Kopiera gärna och lägg ut på din blogg om du har.
Aurora i sin nyårsklänning. (Halsbandet var bara en liten detalj inför fotograferingen)
)
Så har vi avslutat ett decennium och man tycker att tiden har gått så sjukt fort; för det har den verkligen gjort. Men vad har hänt då?
Jag summerar av det jag minns starkast-
2000- Jag firar in millennieskiftet i Stockholm framför slottet med min dåvarande pojkvän och hans syskon. Vi känner hur fyrverkerierna dundrar och så pass att marken under oss gungar av kraften. Svinkallt var det och jag hade fått en ca 17 m lång halsduk virad runt halsen. Men det som värmde mig mest då var att jag ÄNTLIGEN fick bära en designerklänning! ARMANI
Jag undrar hur jag någonsin tänkte, men jag är ändå glad för den. Den hänger nu i källaren med en svart sopsäck över sig.
2001- Året då min livs kärlek kom in i mitt liv. David! På en personalfest i Januari tog jag mig mod att berätta hur mina känslor svallade för honom. Efter att ha avslutat ett annat förhållande så var vi ett par någon månad senare. Vi flyttar ihop den 1 augusti till en fin 2:a vid vattnet.
2002- Jag blir tillfrågad att få jobba på en annan avdelning på mitt jobb. Det bästa och roligaste jobb jag har. Trivs som fisken.
2003-Flyttar från Bålsta till centrala Enköping och en ny 2:a
2004-2006- Här händer det en massa saker, men inget jag direkt kommer ihåg just nu.
2006- Köper HUS!!! Flyttar ut på landet och till en liten villa lagom för David, mig och katten. Jag stormtrivs.Först sommaren med hus firar vi med att åka till Gotland i 3 veckor för semester och jobb. Har aldrig längtat hem så mycket som då.
2007- Blir utsedd till Årets medarbetare och får åka på stor galafest med ledningsgruppen till Göteborg. Men det största av allt, jag blir gravid med Aurora.
2008- Efter en, nästintill, prickfri graviditet kommer Aurora den 9 juli. Min och Davids finaste lilla dotter.
2009- Jag är åter tillbaka på jobbet under hösten och det är så kul att vara en del i gänget igen. Jag är en GLAD, STOLT och LYCKLIG mamma till Aurora.
Givetvis har åren inneburit en hel del tråkigheter också. Bland annat så gick min farmor bort 2007. Och det var jobbigt på många sätt. En del av ens bardom försvann och minnen med det, att hon inte fick se och uppleva Aurora. Är så säker på att hon hade älskat henne så. Att hon inte fick uppleva en vår till.
Nu återstår det att se vad detta decennium har att erbjuda. Nytt hus, en till bebis, mer motion, nya vänner ??? Vi hoppas på många glada och positiva år.
Till ALLA Er bloggläsare som tagit av sin tid för att se vad jag gör av min tid, till Er vill jag önska
Istället för att ge löften som man aldrig kommer att hålla hela vägen ut- Tänk att Du och dina nära skall få vara friska, starka och lyckliga de kommande året. Jag önskar Er allt gott och STOR KRAM!!
Idag är det närmare -21 grader kallt ute, men solen skiner i från klarblå himmel och det får vi glädjas åt. Tyvärr alldeles för kallt att ta med Aurora ut på en pulka tur idag.
Igår var vi till vår vän Pernilla och hälsade på. Vi fick jättegod julmat och sen en tur ut i pulkabacken med alla barnen. Så kul att se dem svischa ner för backen och som de aldrig gjort nåt annat sen de föddes. Aurora verkligen njuter av att få åka ner för backen i hög fart och det är nästan så att ju fortare det går desto bättre. Men en hjälm är att rekommendera på de små, vi hade ingen på A men nu ska vi ha det.
Isen var stenhårt packad och hal som bara den, jag vet för jag körde omkull med en av barnen. David och jag tog oss en tur på en bob ner för den branta backen och han slog i svanskotan så att han nästan sjöng där vi landade. Jag var juså medlidande och skrattade nästan brallorna av mig, men det lät så galet kul ”AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAhhhhh!!!!!!!!!!!!!!!” *förlåt David*
Efter pulkaturen gick vi in och värmde oss med varm choklad och bullar.
Nu ska jag snart hasta iväg och handla lite till nyår. Vi ska ha våra eminenta gäster och vänner, Cornelia och Ronny hos oss på nyår. Jag återkommer om vad vi ska ha på menyn så fort jag har klart för mig vad det var förrätten innehåller.
Aurora lagar mat på sin spis och David håller på med sin rubikskub han fick i present för ett tag sen. Misstänker att han kommer att få ett smärre utbrott om han inte löser den snart. Kanske jag ska ta med mig den till affären…
Hej!
Har bestämt att det inte blir nåt inlägg om julen. Men den var jättefin och helt underbart mysig. God mat och mycket trevligt sällskap då alla syskonen var på plats. Ni som kan får kika på lite bilder jag slängt ut på facebook istället.
Snart ska vi iväg på en liten utflykt.
Sitter i vårt kök och bara stirrar på skärmen framför mig. I vardagsrummet sitter min lillebror och hans flickvän samt David och tittat på James Bond. Jag orkar inte se längre. Vi är mätta i våra magar efter att ha ätit thai/kinamat som de bjöd på. Jättegott och TUSEN tack!
Sitter och funderar på om jag ska ta och slänga ut inlägget om hur min jul var. Den är färdigskriven sen en dag tillbaka, det skall till några bilder bara, för bilder vill jag ha, annars känns den inte komplett. Men någonstans inom mig så orkar jag inte, jag vill inte.
Hör hur klockan bakom min vänstra axel tickar. Tick tack tick tack…. 23.25 visar den. Kanske borde gå och sova istället. Ja, så får det bli. Jag går och drar ner rullgardinen, tänderna är redan borstade och lägger mig under täcket.Kanske bläddrar jag i en tidning eller går igenom dagens skörd av bilder jag tagit med digitalkameran. Brukar göra det ibland när jag tagit mycket kort. Som idag, när vi vart till Vaxholm och hälsat på Davids syster med familj. Jättefin sjöstad som jag gärna skulle kunna tänka mig att bo i, om det inte vore så nedrans DYRT och LÅNGT från vänner, familj och jobb!!
Fick tipset av min vän ”JOMPA” att kika in på glasverandor.se Älskar allt med den sidan och hur jag skulle vilja bo. Jag får drömma om det och de 10 miljoner som någon i Bålsta tydligen vunnit. Ja tack!
Hej alla som väntar på att det skall komma en uppdatering. Bloggsida.se har varit nere ett tag men verkar vara up and running igen.
Nu ska jag bara försöka hitta några minuter och ork till att skriva samt ladda upp lite bilder. Har inte bestämt mig för om jag ska ladda upp bilder på facebook istället. Mest för att man kan ladda upp fler åt gången och bilderna blir lite tydligare. Får se hur jag gör.
Nu ska vi laga mat. Jojje och Linda är här på besök och ska sova kvar
Jag knåpade ihop en juldikt igår och så här går den.
Det doftar saffran i det lilla huset på landet nu. LJUUUUVLIGT!! Har bakat saffranspannkaka som vi ska ha med oss till dessertbordet i morgon. Den är så fin och jag är så NÖJD!! Nu är det bara att hoppas på att det smakar lika gudomligt också.
Det ska väl erkännas att det är David som gjort pannkakan, men jag som bestämt vad som ska vara i den samt vad som skall serveras till. Jo, jag vet att det finns ett recept att följa, men det fanns lite olika ingredienser till de olika vi hittade på nätet samt de vykort jag köpt som souvenir på Gotland. Men jag plockade ihop lite här och där som jag ville och känner mig nöjd.
Har även lyckats att få ihop lite marsipan tryfflar och trilling nötter samt två satser med knäck; choklad samt whiskey. Hade funderingar på att göra vita chokladtryfflar med apelsin smak, men får se om orken finns för nu finns den inte. Sen har ju jag ytterligare en sats vanlig knäck på beställning kvar att göra också, men den tar jag imorgon.
Var iväg och handlade de sista julklapparna och det gick förvånansvärt fort för att vara mig. Ett tu tre så var det klart. Det gick snabbt i kassorna och på ICA som jag besökte efteråt. Men mest för att jag tog det lugnt och bara gick i min takt samt att jag var utan barn och sambo.
Så nu ska jag väl försöka hitta en ledig yta på något bort
Jag älskar ju änglar, änglavingar och hjärtan. (klicka på länken)
Dessa finns på PANDURO och jag skulle vilja ha ett par som ska hänga på Aurora´s rosa fondvägg. De ska tydligen också gå att hänga på ryggen, men det får A göra när hon blir lite större i så fall. Såg änglavingarna i ett skyltfönster i Enköping och blev stört kär. Ringde butiken och kollade vart dessa var köpta. Bilden som visas ovan skiljer sig något från hur de andra vingarna såg ut- Finns även att köpa på TRADERA, men risken för att de kan vara dammiga, smutsiga eller trasiga vill jag slippa.
Skulle självklart vilja ha ett par till i vårt sovrum, men kanske det blir lite overkill så jag nöjer mig med den ängeln jag fick här om dagen istället och som vaktar i fönstret.
Ett skratt förlänger livet, heter det ju. Och nu när folk stressar som galningar på jakt efter den mest ultimata julklappen till barnen, flick/pojkvännen, mamma, pappa, syskon, farmor, morfar, släkting m.fl. Så jag slår mig ner och bjuder er här på ett klipp med roliga djurhändelser. ENJOY!
Och TACK till Er som skickat julkort! Så uppskattat när det dimper ner ett litet handskrivet kuvert eller kort i brevlådan. Har själv knåpat i hop några stycken som ligger här bredvid mig, men får se om dom hinner ner i postlådan innan jul. Bättre sent än aldrig, eller?!
Har precis kokat en sats Whiskeyknäck och stjälpt upp i små formar. Jisses vad GOD den blev! Och vilken doft sen, underbart!!!
Whiskey sorten har säkert en viss betydelse och jag använde mig av Lagavulin. Den har vad jag tycker, en ganska gräddig efterton och lämpar sig bra i en knäcksmet.
Och istället för att ha hasselnötskross i så la jag i en hel nöt i vardera form. Dels för att formen inte välter när man har i smeten, samt att det är lite kul att testa nåt nytt. Jag är som sagt väldans nöjd och hoppas att familjen kommer att vara det också på julafton.
Tänkte försöka göra glöggtryfflar och en sats lussebullar till innan jul. Men får se vad man har ork och lust med. Sätter man inte så höga krav på sig själv är risken större att man faktiskt överträffar sig själv. I alla fall gäller det mig.
Har inte orkat skriva så mycket på det senaste. Och ni som fått lösen på Luciafirandet blev nog väldigt besvikna då det inte var så mycket skrivet. Men ni fick ju se en fin bild i alla fall. Ni andra som OCKSÅ vill se är det bara att maila mig så får även ni se. Men jag valde att ha inlägget skyddat då det ev. skulle dyka upp bilder på folk som inte bett om att få vara med på bild. Kan tycka att det känns fair, samt att jag har lite koll på vilka som ser.
Nu har vi alla i familjen jullov och det är underbart. Snön ligger gnistrande vit ute på backen och vi hade här om natten -23 grader. Lite väl kallt, -10 hade ju räckt. Men nu ska vi inte klaga, utan bara njuta av att man har massor av snö och att landskapen är sagolikt vackra.
Pratade med min lillebror Jojje, som bor i Oslo. Och dom har ingen snö på backen mitt i Oslo, som jag förstod det. Men snart kommer han hem till Sverige och då får han sin del han med. Ska bli underbart att få träffa honom och hans söta flickvän, Linda. Och visa upp Aurora som blivit så stor sen de såg henne sist.
Nu ska jag ta och leta upp en bra låt med Van Halen. De spelade nyss ett intro som jag tycker är så BRA!! Har hört den genom hela min uppväxt, men inte fattat vilka det varit. Men nu ikväll så bara kom det! ”David, vilka är det här?” David som för övrigt ligger och halv jäser i soffan hinner inte mer än höra frågan fören jag utbrister ”Van Halen!!” Sagt och gjort. Off to Spotify och digga musik.
”Jump” har jag också lyssnat på massor och skänker en massa glada och härliga minnen!
Van Halen – Ain’t Talkin’ ‘Bout Love
Kram
JAG har ju äntligen tagit mig i kragen och klippt mig, kort dessutom! Så skönt att slippa de risiga håret som man tillslut inte orkade att hålla på att fixa med i ett kör. Håret blev dessutom lite tjockare och mycket glansigare på köpet istället för så där tunna och torra håret jag hade innan.
Jag gillar ju verkligen inte att gå till frissan då jag inte gillar att sitta och kallprata. Men det har jag tagit upp tidigare i ett annat inlägg, så det behöver vi inte gå in på igen. Men så har jag lyckats hitta en frisör som jag tycker passar mig perfekt.
Vi klargör vad det är för typ av frisyr jag önskar och så klipper hon. Jag bläddrar i en blaska eller tvingas lyssna på de andra som tjattrar (som i o f s kan vara lite kul ibland) och njuter av att någon fixar med mitt hår. Efter lite klippeti klipp så är man klar, betalar och går NÖJD där ifrån. Kanske lyckades hon sälja på mig en hårprodukt också.
Denna gång så ringde sig min frisör sig sjuk samma dag jag bokat henne, då hon dagen innan tog svinis sprutan, så typiskt. Men jag vägrade vänta en dag till med denna kalufs. Så jag ringer runt och hittar ganska så snabbt en ledig tid som passar mig.
”Du får klippa dig hos Mr X” säger tjejen hurtigt i luren.
Namnet skvallrar om att det är en kille som ska klippa mig. NEJ! tänker jag, men svensk som man är så säger man inget. Låt det gå och hoppas att man blir nöjd denna gång.
Sätter mig i stolen och jag berättar TVÅ gånger hur jag vill ha det. Uppsklippt och längre fram. Sagt och gjort. Uppklippt och längden behöll han från öronen och framåt…. Vet inte hur jag ska förklara och jag har inte lust att slänga upp en bild just nu. Men jag kände mig inte nöjd efter att ha tvättat och plattat ut det. Dessutom så lyckades han att bränna mig med sin plattång och bad ju förvisso om ursäkt. Hans lover friend dök upp och de pratade och jag satt där som en mupp och försökte titta åt annat håll. Han var också under utbildning och det var inget som uppgavs när jag ringde och bokade. 340 kr kostade det mig.
Så på måndag ska jag ringa och säga att dom får fixa till mig och jag tänker inte betala ett öre till .
Så deså!
Kolla in klippet genom att klicka på länken nedan! Jag har sett det minst 3 ggr hittills och blir så glad av den. Några av er har sett den förr, via facebook eller fått den sänd till sin e-mail från mig. Men det sprider bara kärlek och glädje!!
http://www.expressen.tv/galna klipp/1.1797807/kattungefeber—se-klippet-alla-alskar
Önskar hjälp med lite recept förslag. Jag har nu lovat att stå för dessertbordet till julbordet hemma. Knäck är beställt och det ända som jag vet att jag kan. På nätet och tidningar hittar man massor av härliga förslag, men det är kul om DU har nått recept du vill dela med dig till mig och som inte tar en evighet, kostar skjortan och tålamodet. Tanken är att det ska vara lite gott av vardera på bordet som man får välja.
Välkommen med ett eller flera recept, jag väntar med spänning!
Några gånger om året sätter jag mig som klistrad framför tv´n och då får ingen, absolut INGEN störa mig. Och det vet David mycket väl också om. Han är då förpassad till annat rum om han skall se nåt annat program än mig och glöm att han ska ha stora tv´n. Eller så jobbar han.
Årets BIG SLAM på tv är följande:
OSCARSGALAN: Sänds i februari varje år, från midnatt till tidig morgon. Jag är som i extas närdet är dags för RED CARPET. Frasiga, fantastiskt formkreativa klänningar passerar en efter en. Den stora frågan är alltid ”Who are you wearing?” Och man märker ganska snabbt vad som är ”IT” när de största stjärnorna har passerat. Fishtale, one shoulder, less is more, lots of colour, pearls, vintage, okänd designer m.fl. I LOVE!!!
FORLOVNINGAR i Kungahuset: I år skedde inte mindre än TVÅ stycken! Till min stora glädje så var det äntligen dags för Victoria och Madeleine att gå till altaret. Lite otaktisk av Madeleine att förlova sig OCH gifta sig samma år som Victoria. Vi vet ju alla vilket bröllop som kommer vara mest modemässigt intressant. Även om Victoria kan briljera så är Madeleine en klass för sig. Så år 2010 kommer det att vara mer glamour än vanligt.
VICTORA SECRET FASHION SHOW: I mellandagarna brukar det vara en show samt att jag tror på våren eller sommaren. Godis godis gooooodiiiis!
Sen avslutas året med, som jag helt tappat detta år,
NOBELMIDDAGEN!! Klänningarna på sessorna och då speciellt Madeleines. Förra året missade jag också för då var det personalfest inne i Stockholm. Aurora var hos mormor och morfar och såg väl den då.
Årets nobelmiddag har jag tagit igen med att kika på bilder från divrese nyhetssajter. Och här kommer mina betyg:
Drottning Silvia: NEJ NEJ NEJ!! Hon kan mycket mycket bättre. Detta förde tankarna till en tung gardinkappa som hon tyckte var fin och bad att få uppsydd.
Kronpprinsessan Victoria: En klar succé! Enkel, stilfull, färgmässigt klockren och med den lilla blomman på axeln twistade till den perfekt. MYCKET BRA!!
Prinsessan Madeleine: Grönt är skönt, visst. Överdelen var jättefin och speciellt med tyllen vid bysten. Men själva kjolen var ingen hit, besviken faktiskt. Nja!
Men tydligt var det att det skulle vara färger och starka sådana. Dock har jag än inte lyckats reda ut vilka designer som låg bakom.
Besök www.posh24.se eller svenskdam.se för bilder.
Den här sötnosen skulle jag vilja äga! Tuggummirosa är ju såklart favoriten! Men kan även tänka mig en RÖD, GRÖN, CHOKLAD, BYOSENBERRY, PEARL, CREMÈ, VIT eller SLIVER.
Tror att ni förstår att jag vill ha en oavsett färg egentligen, men fick jag välja så…
Allt som har med prinsesskronor älskar jag också! Detta är en en ljushållare. Eller varför inte bara ställa fram den och ha som en liten prydnad i fönstret, sängbordet, köket, barnrummet.
Vad säger ni om denna lilla sötnos då?
Den här har jag länge gått och funderat på. Inte för att jag d i r e k t behöver en, men den är ju så snuttig. Finns i många fina färger.
Allt ni sett här kommer från Bagare & Kocken och som har allt jag vill ha!
Till det så vill jag ju förstås ha en nytt fräscht kök med massa bänkyta, hyllor, luckor och skåp så att jag får plats med allt. Okej!
Det närmar sig måndag så sakteliga och helgen har varit lugn och skön. Nu väntar en ny vecka med tre dagars jobb, vilket jag ser fram emot.
Sen får vi se om jag kommer iväg på lite SPA-kväll i veckan hos en kompis som bjudit in. Vore skönt att få koppla av och ”gojja” lite med tjejerna.
Nu ska jag lägga ner datorn och titta på Vem kan slå Filip och Fredrik, sen sängen.
Kram och Hej!
Efter att ha scrollat igenom min blogg så insåg jag hur mycket text det är. Vem orkar läsa allt det där. Så nu tänkte bjuda på ett litet medley som omväxling. Håll till godo och ni kan ju alla gissa vem som mest kommer att figurera på bilderna.
Man kan finna sin lilla dotter i alla möjliga vinklar och vrår i sängen. Den lilla TUMMEN filten har hängt med sen hon var en liten plutt bebis.
Aurora har en aning lite för mycket möbler i sitt rum och för att göra det lite luftigare så tog vi ut de lilla bordet och en stol. Lyckades hitta en liten hörna i tv-rummet där A gärna sitter och målar eller fixar med pussel eller lera.
Nybadad och i väntan på att håret ska självtorka lite, är det mysigt och framför allt väldigt roligt att springa runt i badcapen. Den är en 1-års present från Linda och Berni och är MYCKET uppskattad.
Det är mysigt att gunga och det oavsett väder. Hög fart ska det vara, så är jag nöjd!
Carina och Johan på besök. Aurora fick en jättefin bok om djurungar från Afrika i 1-års present av dom. Den tycker hon är rolig att läsa och man kan klappa djuren då de är lite ludna i boken.
Aurora älskar att ha på sig andras skor och storleken spelar absolut ingen roll. Här hastar hon runt efter mig likt en skugga medan jag försöker bestämma kvällens partaj outfit inför en tjej middag. En ny Carrie Bradshaw har dykt upp.
Uppdukat till far på FARSDAG! Mysigt med tända ljus, men….
….Mitt i vinterrusket, nu när snön vägrar komma, så längtar man till sommarens sköna grillkvällar i goa´vänners lag.
Här har vi lyckats hitta ett par fina Foppa Tofflor att hasa runt i när vi var bortbjudna på middag. William (värden för kvällen) studerar dem på nära håll.
När Aurora inte får som hon vill så säger hon ifrån ordentligt. Som tur var så har W lärt sig att slå dövörat till och leker glatt vidare. Ni vet det där med manligt och kvinnligt
Har på senare tid skummat igenom en hel del bloggar och kommit fram till att det är många från ENKÖPING som bloggar om sina liv. Man går ex. in på en blogg från en Enköpingsbo och så har den personen i fråga länkat vidare till sin vän eller bekants blogg. På så sätt har jag hittat fram till många bloggar av, för mig, mer eller mindre kända personer. Lite kul är det att få kika in i deras liv och kanske upptäcka nåt som man aldrig trodde eller visste om just den personen.
Jag har exempelvis plöjt igenom en hel del DAM-tidningar och med åren lärt ”känna” de kungliga familjerna runt om i Europa och då speciellt vår svenska kungafamilj. Så pass att jag var bra nära att spontan hejja på Kronprinsessan Victoria när jag mötte henne på en gata i Stockholm för ett X-antal år sen. Hon var så otroligt bekant och vardaglig där hon gick på gatan. Jag kan ju typ hela hennes liv och hon vet inte ett dyft om mig. Men jag tror att hon är van med att folk hajjar till och tittar bekant på henne.
Man får ju alltid en uppfattning om en person när man träffar eller ser den för första gången. Men som kan komma att vända som ett skepp för att bevisa den raka motsatsen. Så har det gjort i några fall av de bloggar jag kikat in på. Och inte så mycket från negativt till positivt, utan mer bara; jahaaa…var det så det var. Eller…jahaaa, spännande!!
Man känner sig som en lite objuden mus som gläntar på dörren. Den känslan uppstår oftast då man kanske ser personen på stan eller rent utav träffar den spontant och så läser har jag kanske nyligen läst bloggen och vet precis vad den är ute i för ärende, eller vad den ska göra sen på dagen. Men man har ju också en blogg för att man vill berätta något eller underhålla och den är ju också offentlig.
Jag HOPPAS verkligen INTE att ni känner er som en oinbjudna möss när ni läser min blogg! För mig är bloggen ett andrum att få skriva av mig om precis allt möjligt. Dock så önskar jag att jag kunde lägga mig på en mer avancerad nivå där jag verkligen kan få spruta ut alla känslor, ocensurerat. Men med respekt för människor som finns kring mig så vill eller kan jag inte det. Sen är jag lite väl pryd eller PRO av mig och vågar inte riktigt. Också det för att jag tänker och vet, på ett ungefär, vilka som läser bloggen.
Men också så ger det mig en kick att fortsätta bloggen. För jag ser att jag har en skara trogna läsare vilket GLÄDJER mig ENORMT! Ett tag var jag på G att lägga ner bloggen för att den kändes monoton och ointressant.
Men vad har jag att berätta? Jag menar, jag lever ju inget extravagant liv på något sätt. Har ingen flashigt jobb, reser inte, bygger eller pysslar inte med extrema saker, föder inte en massa barn på löpande band, dresserar inte djur, drogar inte, är verkligen inte stenrik, är inte kändis, shoppar inte speciellt mycket, dejtar ingen kändis, har inga kända föräldrar eller syskon, kör ingen extrem bil, bakar inte tillräckligt mycket för att recepten skall bli en eller flera böcker, bor inte flott, dricker knappast alkohol, är inte blind (ibland fartblind dock) är inte döv (men definitivt tondöv), har egentligen inte så mycket att vara missnöjd över i det stora hela.
Men ändå så vill jag skriva för jag tycker att det är kul och ändå kikar ni in för att ni tycker att det är……… ja VADDÅ? Ja ja, jag vet att jag ställt frågan förr. Men det är kul att veta vad det är som gör att ni orkar kika in här titt som tätt. Jag önskar också att jag startade bloggen tidigare. T.ex. när jag var gravid och så att man kunde gå tillbaka och minnas bättre om hur det var. Får bli till nästa gång då kanske och så att jag kan jämföra då istället.
Tanken och ambitionen var att jag skulle ha startat en ny blogg. Där jag kan fixa med lite mer personlig touch och där jag också skulle kunna lägga mig på just den där mer avancerade nivån. I samma veva som planerna fanns så strulade det GRANDE här på bloggsida.se och jag blev TOK GALEN för att man inte kunde göra nått vettigt på sidan. Men nu verkar det som att det ordnat upp sig och jag kan blogga i lugn och ro. Enda störande nu är att bilderna inte längre går att klicka upp till större bilder, vilket är en STORT MINUS! För gör jag bilden automatiskt större så tar det enormt med plats och det ser inte bra ut.Och mer bilder önskade jag att jag hade ork och tid att lägga upp. Men det kommer lite titt som tätt och man får vara glad för det som erbjuds.
En lite komisk sak som David berättade idag var att han brukar läsa min blogg när han jobbar kväll. Det för att hålla koll på sin lilla familj vad vi pysslar med om dagarna. Hittar han inte tillräcklig information här så loggar han in på fejjan (där allt händer) och ser vad som hänt. Så vi har ett cyberspace förhållande kan man säga. Vid närmare eftertanke så skulle det vara kul om David bloggade. Nu vet jag att ha inte är intresserad av att skriva, samt att tiden inte finns. Men kul skulle det få vara att läsa om hans tankar om att vara pappa, sambo, arbetskollega och framför allt DAVID!
Har faktiskt hittat några bloggande killar. En som jag var in på, men vände snabbt igen, var en kille som skrev om sånt som är roligt vad det gäller att göra med tjejer. Och då menar jag inte äta en romantisk middag, gå på bio, hålla handen saker. Nej, här var det detaljerad beskrivning av hur han ville att en kvinna skulle se ut och vara på olika sätt i sänghalmen .m.m. Inte speciellt underhållande och ganska smaklöst blev det. Och jag tänker inte länka till honom.
Ja, där fördrev jag tiden ytterligare med att babbla av mig en massa. Men det var skönt och nu kan mina små fingrar få lite välbehövlig vila.
Ha en fin helg alla och ta hand om Er!!
I mitt liv; och säkert många andras också, finns olika typers av shopping. Den typ shopping, som man oftast nämner son handla, och då pratar vi mat varor. När man åker till ICA, COOP, Willys eller annan mataffär. Jag tycker att sådan typ av shopping kan vara ganska kul ibland. För det finns ju inte bara mat i affärerna nu mera, utan massa annat att kika, känna och klämma på.
Sen har vi nödvändig shopping. Och där borde ju mat ingå. Men nu menar jag typ kläder till A inför ex. dagis. Eller bara när man själv måste hitta nya skor för att de andra har gått sönder m.m.
Sen så har vi min favorit. MÅ BRA SHOPPING! Den typ av shopping man längtar efter att få göra. I den inkluderas tex. pynt till hemmet, andra kläder än dagiskläder till A, kläder inför en fest man ska på m.m. Man kan nästan sätta den i kategorin spontan shopping. Dock så har det inte blivit så mycket av den varan nu när man varit hemma och mammaledig. Och på ett sätt så har det varit bra för mig att stå tillbaka för allt man vill ha. Man får tänka om och tänka igen. Man ställer sig frågan: Behöver jag verkligen den här? är den nödvändig just nu? överlever jag utan den? blir jag lyckligare? Och i många fall så har svaret blivit NEJ!
Men så idag på morgonen vid frukostbordet så satt jag och funderade om jag och A inte skulle ta en blixtvisit in till Västerås och Hälla. Jag hade sett på nätet en super söt liten dunfjädergran i puderrosa och så fanns det en i vitt. ”PERFEKT!” tänkte jag till Aurora´s rum. Vill inte tro att det var äkta dunfjädrar då den kommer från RUSTA.
Sagt och gjort så tog det inte mer än en kvart så satt jag och Aurora i bilen på väg till Västerås och RUSTA. Vi var på plats några minuter innan 10.00 och de hade inte hunnit öppna än. Så vi tog en sväng in på Plantagen så länge. är Där inne hittade jag lite mysiga filtdekorationer i form av hjärta, stjärna och en gran. Köpte en var att hänga på väggen hemma eller i granen. Sen efter 10 så tog vi och stegade över till RUSTA och jakten på den lilla granen.
Men efter lite letande en fråga efter den i kundtjänst så var den SLUT SÅLD! :-( Det fanns endast i grönt kvar, men det ville jag inte ha. Så nu när jag ringt stora kundtjänst för alla butiker och frågat så verkar den vara SLUT i hela landet. Annars så säger jag GRATTIS till Er som har möjligt att handla en!!
Men jag misströstar inte för jag fick med mig en del saker hem ändå.
Julgranskulor i lite roliga färger, två tallrikar till A, Guldglitterpapper, Vtt presentpapper, fina band och glittriga snören, filtdekorationer, GOD JUL hjärta med vingar, stort rött hjärta som ska hänga i det lilla köksfönstret, blockljus och disktrasor i massor.
Nu har jag precis bråkat ihop ett pepparkakshus. Det är inte lätt och jag kommer ständigt på nya grejer medan jag står och fipplar med det. Och så sprack taket mitt i tu också, men jag lyckades rädda det med sockerklister. Lyckades även bränna mitt finger mitt i pysslandet och det gjorde så JÄVLA ONT rent ut sagt. Jag står då och håller i pepparkakshuset och ska så försiktigt jag bara kan ställa ner det på plåten. Jag hör mig själv rabbla en massa ”franska fraser” Men tyst så att A inte hör Här är resultatet och jag är väl sådär nöjd.
Nu ska jag bara fixa lite med bomull, ljusslinga och lite annat smått och gott. Ser ni att skorstenen saknas? Det kom jag på när jag spritsat på kristyren. Så det blir eldningsförbud i år.
Nu vankas det snart middag här. Laxkorvspyttipanna. Ringde mina föräldrar för att fråga om de hade läsk hemma, då jag glömde handla och det trots att jag var på Willys idag. Men min pappa erbjöd sig att åka och handla Coca-Cola och godis till kvällens tv-mys. TACK TACK!! Jag ska packa i ordning en burk med hemlagad knäck och lussebullar som tack! Tror att det uppskattas.
Hej på ett tag!
Förhoppningen om en vit jul kanske man ska lägga på is ett tag till. För självklart så kommer väl denna underbara frost tid att gå över till grått, vått och sort (svart) igen.
Men här om morgonen när jag var på jobbet så bad chefen att vi skulle gå och se ut över Mälaren som ligger nedanför byggnaden.
Åh så vackert det var att se ut över viken. Dimman ligger tät över vattenytan och färgas av den puderrosa himlen. Husen på andra sidan viken lyser upp av de fina ljusslingorna och adventsstjärnorna. Man liksom nästan väntar på att älvor ska dansa upp ur vattnet och ta en med bort bakom molnen. STOPP!! Inte hålla på och flumma nu… Men vackert var det så att det gjorde ont.
Men en vit jul kan jag nog inte räkna med, tyvärr. Optimist, nja.
Men en VIT jul hoppas jag att många får trots att snön inte ligger på backen. För många är just julen allt annat än vit och då spelar det just ingen roll hur mycket snö det än är som ligger på backen. För julen har många ångest inför. En tid då mängden alkohol spelar större roll än att få fira den ihop med nära och kära. Många har ingen att fira ihop med och en del alldeles för många att välja på. En del har bara inte råd eller möjlighet att fira den och del vill helt enkelt inte.
Julen 2004 var just en sån jul då jag bestämde mig för att hoppa julfirandet. Vi var mitt uppe i en renovering av våran dåvarande lägenhet och hallen skulle nu få sig ett ansiktslyft. Tidigare på hösten så hade hela våran fastighet vi bodde i stamrenoverats och jag och David bott åtskilda. Det på grund av att vi bland annat inte riktigt visste om vi skulle fortsätta vårt förhållande eller inte. Men vi bestämde till slut att fortsätta förhållandet och TUR var ju det!!
Men jag blev så ur less på allt som hade just med julen att göra. Köpa julklappar till höger och vänster. Planera vem som skulle göra vad, vart vi skulle fira och bara allmänt kaos. Trött efter en jobbig höst med mycket jobb och så kris i förhållandet. Så jag sa helt enkelt NEJ till att göra nåt på självaste julafton och David fick själv åka iväg och fira med sin familj.
Kvar i lägenheten satt jag bland sladdar, målarburkar, verktyg och slipdamm. Och allt sånt HATAR jag. Men jag ångrade ändå inte mitt beslut. Istället försökte jag bara göra det bästa av det och bara SLAPPA och ta det i min takt.
För en gång skull satte jag på tv´n och bara zappade mellan alla kanaler. När senast hände det på en julafton? Kalle är ju nästan det ända som tillåts titta på, sen händer så mycket annat med tomten och klappar. Åkte ut till föräldrarna på landet, som heller inte var hemma, och rastade hundar. Passade på att rota igenom deras kylskåp och kollade in deras kanalutbud. SÅ SKÖNT och lugnt.
Ägnande flera gånger under kvällen en tanke till dom som inte ville åka bort på julen, men nu satt i bilen fullastad med ungar, paket och en smått uttröttad fru eller man bredvid sig. Samtidigt som den fanns dom som inget hellre önskade att få komma iväg och fira.
Ja ja. Här satt ju jag och mat hade jag massor utav. Årets julklapp hade jag fått och det räckte gott och väl. En digitalkamera. Så just nu kunde jag inte önska mer.
Jo förresten, att jag inte skulle behöva känna så här nåt mer. För det är ju inte jag att inte fira jul. Har ju alltid tyckt att julen är så härlig och mysig och vill ju självklart att mina barn ska få samma fina jul upplevelse som jag hade som barn. Så det här fick bara bli detta år bestämde jag mig för.
Men drömmen är ju självklart att jag kan bo stort nog för att bjuda hem hela våra familjer att fira jul med oss. Att få pyssla, pynta, duka och laga massa god mat. En dag kanske?
Men mina tankar går som sagt till alla dessa familjer och främst barn som inte får en fin vit jul. Utan kanske måste genom gå sin livs värsta jul.
Jag ska göra vad som står i min makt att Aurora ska få en lugn och stillsam jul. Mat och lite paket, vila och lek. Med eller utan snö så ska hon få uppleva en VIT jul.
Imorgon väntar jobbet på mig och förhoppningsvis så dagiset på Aurora. Det verkar mycket bättre och jag tror och hoppas att det inte var så farlig förkylning. Nu återstår bara att se om natten blir lugn eller om hon ska greja runt. 
Vi har julbord i veckan och jag HOPPAS verkligen att jag hinner få se och smaka av nått som finns där. Får även en efterlängtad gästspelare som ska komma och jobba i kallskänken
Men jag kommer nog inte att orka blogga i veckan, så ni får hålla er till tåls lite till nästa helg. På fredag hoppas jag att vi är friska så att vi kan mysa med Baby T och hennes mom. Det var länge sen nu, men hoppas hoppas! För sist vart jag tvungen…tvungen och tvungen… ? jag anmälde mig frivilligt att jobba då det vart sjukdomsfall på jobbet. Men nu håller i tummarna att vi ses, tillslut!
Måste bara tacka min lyckliga stjärna för att min väska inte blev stulen när den låg till allmänhetens förfogande då jag glömt låsa bilen efter mig idag. SHIT vad RÄDD jag blev när jag såg att bilen var upplåst och jag parkerat på ett ganska så utsatt ställe. Men till min STORA LYCKA så fanns väskan kvar i bilen. *phuu* TACK TACK TACK TACK!!!
En kollega till mig fick sin bils sidoruta inslagen efter att ha varit på en annan ort över helgen. Alla hennes fin kläder och smycken blev stulna och till ingens glädje. Som tur vad så hade hon plånbok och telefonen på sig. Men känslan av att ha sina kläder utspridda över någon åker eller väg känns inget vidare.
Jag blev också utsatt för inbrott i min lilla GOLF när jag bodde i Bålsta för X-antal år sedan. Jag trodde inte att det var sant när jag kom ner tidigt en morgon och fick se att bildörren var uppbruten, stereon och några CD-skivor var stulna. Jag kände mig så utsatt förbannad för att någon hade varit i min bil och rotat runt. Polisen kopplades in, men kunde egentligen inte göra så mycket. Stackars min lilla pärla.
Har nyss suttit och tagit tag i en massa måsten som blivit skjutna på framtiden. Försäkringskassan, räkningar, spårning av en försvunnen faktura, sortering och lite annat smått och gott.Det känns skönt i själen när det är gjort och nu återstår det att vänta på nästa omgång räkningar m.m.
Nu måste jag nog försöka tänka på refrängen och skutta ner i sängen, för väckarklockan ringer 05.30! *gäääääässsp*
Eller *harkel* A vill ha denna SÖTA stol! (Grön med rosa sits och rosett där bak) Den kostar ”bara” ca 1200 kr och det är ju som hittat nu i juletider.
Stolen finns att se i Kids Court KISTA Galleria och jag blev kär i den. Fanns mycket fint där till pokj och-flick rum, dock lite väl ”over kill” om man ska ha alla möbler som tillhörde en speciell serie.
Denna SÖTA kudde (blom-formad i rosa och grön) var också helt bedårande söt och priset tror jag landade på ca. 600 kr/st. Finns även en i ceriserosa.
Ni hittar massa godbitar på: cilek.com.tr NJUT!
Aurora har lyckats blitt förkyld med tillhörande hosta. Men jag tycker att vi klarat oss hyfsat bra ändå i höst. ”BARA” varit f-kylda två gånger under hösten nu när det snurrar en massa smittor i luften. Vet inte om det är nåt från vaccinet hon fick i fredags.
Det gick förövrigt jättebra och smidigt. Man tog en nr. lapp när man kom in i väntrummet och fick samtidigt skriva upp sig på en ny tid för vaccination nr. 2. Vi blev uppropade bara några minuter efter att vi satte oss ner och A börjat leka med leksakerna som fanns där.
David höll henne i sitt knä och A tittade på nålen medan sköterskan stack. Jag satt på en stol bredvid David och försökte att INTE titta, det gick sådär. Plåster på A´s lilla knubbiga lår och ut i väntrummet för att avvakta så att vi såg hur hon reagerade mot vaccinet.
En liten pojke (ca. 2 år) som tagit sprutan före A kom ut ur vårdrummet med nappen i munnen och hulkade sa ”Det var ingen fara, det gick bra, det är ingen fara” Åh, mitt mammahjärta smälte.
Men vi hoppas att A blir bra från förkylningen ganska så snabbt och att det inte är så allvarligt. Vore så tråkigt att behöva VABBA ch hon ska missa dagis.
Hade också utvecklingssamtal med A i fredags innan vaccinationen. Det gick också bra och vi är så STOLTA över våran lilla dotter som sköter sig exemplariskt. Hoppas att hon fortsätter med det resten av livet
Tanken var att på eftermiddagen åka till Öppna förskolan för att sjunga och leka lite. Men eftersom att A är förkyld så hoppar vi det idag. Jättesynd, för jag tycker verkligen om att vara där och leka med A. Nu när hon är större så får hon ut mer av att vara där mer än att sjunga. Fikat smakar så GOTT och det finns mycket att välja på.
Men istället åker vi iväg och gör lite nödvändig matshopping.
Ha en bra dag! Här regnar det
Jag ska verkligen försöka skapa en tradition nu när jag har lilla Rora att skapa en mysig jul för. Att baka lussekatter och julpynta ska jag verkligen ta tag i. Förr så har 1:a advent endast inneburit julpynt, då det strider mot mina principer att pynta föra 1:a advent. Men nu ska jag även lägga till julbak. Snön kan jag tyvärr inte göra så mycket åt, men känslan om jul skall finnas där, precis som den funnits för mig när jag växte upp.
Dagen började med att jag åt sedvanlig gröt frukost ihop med min dotter, som dagen till ära fick bära tomteluva. Hon tyckte nog att det var lite kul och spännande att ha just denna mössa.
Sen rotade jag fram ett par julgardiner mamma gav mig förra året som hon inte längre ville ha. Tror till och med att hon sytt dom själv på yngre dar. Vita med små röda hjärtan på. Tanken var från början att jag bara skulle ha kompletterat med en God Jul-kappa till de vita gardinerna som förra året. Men de ny/gamla gardinerna blev ganska så söta till vårt lilla kök och fönstret kändes mycket större. I mitten av fönstret så hängde jag en stor vit julstjärna som pricken över i:et. Fattas bara att jag ska betsämma mig för om jag ska ha de vinröda krukorna i fönstret eller låta det vara.
Jag är inte så säker på om den röda lilla ljus tomten ska få stå kvar där, men någonstans måste ju han få vara. Hmmm…? Mer snö på backen tack, någon?!
Hade även en ljuskrans man kan hitta på IKEA som jag tänkte hänga ovanför köksborden med små röda glastomtar i. Men det blev för plottrigt så den åkte ner igen.
Sen så blev det två plåtar lussebullar med kesella i. Råkade köpa fel sorts %-kesella (10%) men det funkade det med. Och medan lussebullarna jäste så passade jag på att röra ihop lite knäck.
David är en trogen kund som mer än gärna äter det jag bakar. Ikväll till El classico matchen (Barcelona-Real Madrids fotbolls match) dukade han upp med två kokosbollar som jag inte bakat, en av många lussebullar han redan ätit idag, och x-antal knäck samt ett och två stora glas med Coca-Cola! Säg Hej till sockerchock! Men kul att det smakar i a f!
Tyvärr så uteblev adventsfikat, men det tar vi igen en annan dag. Och det var ganska så skönt att bra få slappa runt i pyjamasen, typ hela dagen, idag ändå. Aurora och David var ute en stund på e.m medan jag pysslade inne, så dom har det inte gått någon nöd på.Inte mig heller för den delen.
Måste visa gårdagens härliga smörgåstårta. SUPER FIN OCH GOD! Som alltid Foofy!
Över till nåt heeeelt annat nu. En tjej vars blogg jag kikar in på då och då hade idag lagt ut en länk från när hon födde barn i tv3´s SJUKHUSET. Jag tittade med stort engagemang och såg , vad jag tror, våran b.m som hjälpte till när A föddes. Men i alla fall så kämpade hon på och hennes man var med bredvid och kunde inte så mycket göra mer än att klappa och stötta på sitt sätt.
Men när allt var över och bebisen låg på bröstet så kom alla mina tårar på en och samma gång, som jag förövrigt förgäves kämpat med att hålla dom tillbaka. Jag skulle inte kunna jobba på f.lossningen, av fler anledningar, för hur kul är det att ha någon som grinar i ett kör. Men jag blev så GLAD och RÖRD med de nyblivna föräldrarna och ja…jag tokgrinade. David satt på andra sidan ont anande om vad som skedde på andra sidan dataskärmen. Tur det, han får läsa det här istället!
Imorgon är det måndag och då är jag ledig. I skrivandets stund så blir jag lite misstänksam om jag verkligen är det, men A går inte på dagis och D jobbar. Så jag tar det som LEDIG! Funderar på om jag och A ska åka iväg på öppna förskolan och sjunga lite. Skulle behöva iväg till Västerås en sväng också. Kanske kör nåt slags kombo. Sjunga och leka lite först för att sen bränna til V-rås innan klockan blir för mycket.
På tal om klockan och för mycket. Jag ska ta och krypa ner i sängen och hitta nåt kul att bläddra i innan det är dags att sova. Hoppas att det vill snöa lite inatt då. Ska kolla SMHI och se vad dom har att säga.
Förresten! Är det någon av er som försökt skriva kommentarer men som inte syns med här? Vet att det var en tjej förr som sa till att hennes kommentarer inte syntes. Har ju skydd mot spam och sånt trams och det hände förr, vet jag, att vissa kommentarer inte kom med. Men nu vet jag inte hur jag gör för att se det. Men maila mig så att jag vet om så är fallet.
Ha det så bra och GODNATT!!!
Hej hopp!
Nu är det lördag kväll och jag samt min andra hälft sitter djupt försjunkna i soffan och tittar tv slash surfar på nätet. Tomten är far till alla barn gick tidigare och den är en riktig klassiker. Så himla rolig och nog ganska sann i många avseenden. Svensk film när den är som bäst och med riktigt bra skådespelare till.
Igår var det tjejträff med några kollegor från jobbet och det var jättekul! Åt, pratade, skrattade, delade ut julklappar, sjöng och skakade rumpa. Hade t.o.m en egen dj då värdinnans sambo lagom kom hem till när vi ville dansa. Lady Gaga´s Bad romance var hetast Lite Michael Jackson blev det också. Vi var sten COOLA!
Idag så började dagen med en kort sovmorgon och sen iväg till Bålsta för att hämta upp Cornelia och sen vidare till KISTA Galleria. Det var lagom mycket folk då vi kom, men ca. 1 timme senare så var det proppat och man fick tränga sig fram Löningshelg och allt. Men jag fick ihop lite saker ändå. Bla. en jättefin BENETTON t-shirt till A med silver bokstäver på. Så fin och hon hade på dig den till kvällen då vi var bjudna på middag. Till det hade hon sin svarta tyllkjol som jag tror att A känner sig extra fin i.
Sen blev den också ett litet fotoalbum till A som jag tänkte fylla med bilder och som hon själv kan få bläddra i. Hon tycker nämligen väldigt mycket om att titta på kort och vill att jag säger namn och så håller vi på fram och tillbaka, fram och tillbaka. Det ska hon få i julklapp.
Jag själv provade väl två plagg som jag tyckte var fina, men inte min kropp tydligen. Men men, that´s life!
Köpte även en liten present till lilla W som också hade hunnit köpa en present till A! A har ju fått så mycket fint av R&C och då ville jag också försöka köpa lite till W. En fin hjärtformad dörrskylt med texten ”Här bor en prinsessa” fick A. TACK!!
Imorgon är det tänkt att jag ska baka lussebullar och ha lite adventsfika. Måste även hinna sätta upp lite adventsstakar, julstjärnor, ev. en liten gran att ha utomhus då vi absolut inte har plats med en inne just nu. Mycket det blev nu då!
På måndag är jag ju också ledig, så kanske kan vänta med lite måsten och bara koncentrera mig på EN sak. Känner verkligen inte för att stressa runt bara för att det är jul. Man måste få njuta och tycka att det är kul på vägen också. Julen närmar sig med stormsteg och POFF så är den över.
Vi blir hemma i år och ska fira hos mina föräldrar ute på landet. Skönt att slippa behöva åka så långt då dom bara bor 5 min med bil från oss. även om det självklart är jättemysigt att fira på annat håll också, men jag tror att ni förstår vad jag menar.
Nyår så blir vi hemma hos oss, även det ute på landet. C&R som vi firat med nu ett par år i rad kommer till oss. Det ska bli så mysigt och trevligt. Sitter och filar på vad vi ska äta och tror vi är klara med förrätten och ev. varmrätten eller var det desserten? Spelar ingen roll, det ska bli super mys hur som!
OCH vet ni! Det bästa att vi nu får en anledning att städa ur vårt gästrum som är tok proppat med saker. Ni har ju själva sett bilder. Så nu får man ta sig i kragen och göra slag i saken om vart allt ska ta vägen. För det är knappast möjligt att stuva in det någon annanstans just nu.
Ikväll ska vi hem till en kollega och mysa. I denna sekund kom jag ju på att vi skulle ordna en varsin present att ge. Hmm….tror ni att det är ok att rota igenom garderoberna här hemma efter nått man inte vill ha!? Nej, jag har faktiskt tänkt köpa nåt, men vad?
Nu har jag inte tid att sitta här utan måste skynda vidare!
Hej hopp och ha en trevlig helg för det tänker jag ha. Imorgon bränner jag och bästaste FOOFY till KISTA och spanar in en ny öppnad barnvåning. För att sen avnjuta en delikat middag hemma hos dom i goda vänners lag
1:a advent är det tänkt att baka lussekissar.
HIT ska jag och några goa´och glada vänner snart få avnjuta ett underbart julbord. Men vad jag längtar mest efter är ju deras DESSERTBORD!!
Herre jisses vad mycket gott det fanns att välja på där. Jo, självklart det andra på julbordets fem andra buffeér som det går att välja i från. Men gottegris, det är jag det!
Hej hopp!
Ja, vad ska man säga.
Dessa små liv som både förgyller och kladdar ner ens tillvaro är bäst på det här med TASKIG tajming. Och då menar jag inte bara mitt barn, Aurora. Utan även katten Pysen som är duktig på att göra livet en aning jobbig.
Som oftast när man stressar hem för att få i de små liven mat i rättan tid och man slagit ner sin bak på stolen så börjar de pipa efter nått de lyckats se på bänken….därborta! Man är ju en snäll och givmild mamma (läs mes mamma) som ger vad de vill ha.
När de fått vad de önskar så pips det strax igen och då såg dom ju att DU hade på nåt på tallriken som dom också VILL HA! Jaha, återigen viker man sig för att slippa gnäll. Har jag hunnit äta? Nej!
Katten sitter utanför ytterdörren och tok jamar för att HAN OCKSÅ är hungrig. Mjaaaaauuuu!!! Waaaaaaooooooooo!!!!! DÄR snackar vi TASKIG tajming a la GRANDE!
Shoot! Orkar inte höra eländet genom tuggorna så jag släpper in honom och häller upp mat i skålen. Som förövrigt står i källartrappan för att A inte ska äta av den. Jag stänger dörren för att jag inte ska glömma att den är öppen och A ska trilla ner för trappen. Sätter mig ner och påbörjar den fösta tuggan. Nu har vi tydligen tröttnat på att mamma hoppar upp och ner som en jojjo och börjar tappa skeden på golvet och sträcka sig efter mjölkglaset som råkat hamna för långt bort.
Mjaaaauuuuuuuu!!(Jag är färdig med maten, släpp ut mig!!!!!!!! typ)
Gaaahhhh!!!! När ska du (Pysen) lära dig att hålla truten och passa dina mattider! Va!!
Nåja, så här är det som tur vad inte varje gång. Men oftast och det är lite smått stressande.
Till er som sitter och tänker: Men strunta i katten, eller släpp in honom tidigare och ge honom mat då. Vill jag säga: Hunden gör som man befaller, katten gör som den vill. Retfullt som tusan!
Och jag måste väl bli mer konsekvent vad det gäller att hålla på mig och min snällhet. Annars så gör man själv en björntjänst.
Ja ja, nog om det!
Nu är det sista dagen på jobbet som väntar för denna vecka. Och jag vill passa på att säga: Jag har verkligen världens bästa kollegor! De kanske är få förunnat att få ha så kul på jobbet som jag har. Vi skattar, stojjar och busar runt samtidigt som vi själklart gör vårt jobb. Senast idag så busade vi med chefen och väntar på en reaktion, som vi förhoppningsvis får imorgon.
Ha det!
Och snart (kanske) det kommer du vet det där som du frågar om
Hennes fina underhållande blogg kan Ni läsa HÄR!
När bebis suget blir för stort så tar jag fram bilderna från när Aurora var en liten hoppa och minns.
Bilden är tagen den 5 Juli. Jag hade varit och hälsat på hos Johanna och Ludvig. Kom hem och fick för mig att plantera lite blommer ute på trappen. Kl. 06.00 morgonen efter så gick vattnet, delvis. Men det skulle dröja innan bebisen kom ut.
ÄNTLIGEN på G! Jag är trött, men otroligt förväntansfull inför vad som komma skall. Nu är det inte långt borta, trodde jag. (6:e Juli) Men det skulle komma att ta sin lilla stund och mitt tålamod sattes ordentligt på prov. Så pass att värkarna kom igång ordentligt efter en diskussion med en av läkarna på förlossningen. 10 timmar senare, onsdagen den 9 Juli kl. 08,25 2008, var AURORA äntligen hos oss! OBS! Borden på väggen bakom mig hade jag studerat irriterat på länge. Hur tänkte dom som inredde rummen på BB?
På den här bilden är hon bara 1 vecka gammal och så ljuvlig. Bilden är tagen av Carina som blev först ut med att hälsa på oss.
Man ser fortfarande att hon har hudflagor i ansiktet och att näsan fortfarande är lite ihop tryckt. Men hon är så vacker och observant, precis som nu.
Många utflykter gjorde vi tillsammans. Oftast på egen hand då pappa jobbade för fulla muggar. Katten Pysen var en trogen följeslagare i hemmet och trivdes i närheten av Aurora. Ibland när hon var ledsen så kom han in i rummet och ville hjälpa till att trösta. Djur är fantastiska och känner av hur man mår. Bättre än en själv ibland, tror jag.
Varje onsdag kl.14.00 i ett par veckors tid under hösten, åkte vi till Uppsala på babymassage hos Cia. De mysigaste i hela världen att få komma bort och slappna av tillsammans med sin lilla kärlek. Och Aurora uppskattade det lika mycket som jag!
Villkorslös kärlek fick Aurora i massor. Både av oss som föräldrar, men också av familj, släkt och vänner. Vad hon också fick i massor var KLÄDER! Mormor och morfar hade upptäckt tjusningen med att shoppa på TRADERA och fyndade hej vilt! Snälla och underbara människor som kom på besök gav henne så fina och uppskattade kläder. Komiskt nog gav nästan alla kläder i storlek 62! Tror att jag hade minst ett nytt oanvänt plagg på henne varje dag under hösten.
Aurora på sitt fösta party. Pappa Davids kusin Anne fyllde 40 år och firade i Folkets Hus, Enköping. David jobbade och kom inte förens kl. 00.00 till festen. Så jag gick dit ihop med David´s syskon. Jag sa att jag bara skulle stanna över middagen och sen skulle jag eller Aurora nog inte orka längre. Jag var bland de sista att lämna festen kring Kl.04.00 på morgonen efter. En mamma med tvillingar, också hon ensam med barnen, gick samtidigt som mig. Vi turades om att passa sovande barn, som för övrigt inte stördes ett dyft av disco musiken och sorlet av människor, och svänga våra lurviga på dansgolvet. Älskade unge vad jag var glad att få vara med och festa loss.
Far & Dotter på 50-års uppvaktning i Vaxholm, jag står som vanligt bakom kameran. Aurora skötte sig fint, men hade lite svårt att komma till ro med alla röster och människor som befann sig där.
Tiden går och det är dags för dop. Den 19 oktober kl. 11.00 i Sparrsätra K:a blir hon döpt till Emilia Aurora Isabelle. Solen som hade varit gömd bakom tunga och envisa moln en längre tid, sken nu från klarblå himmel. 66 (!) gäster blev vi i församlingshemmet efter dopet. (Och jag som ville ha ett litet dop) Men så blir det med många syskon med respektive samt nära familj, släkt vänner. TACK för att Ni kom! Vi bjöd på smörgåstårta och David systrar hade bakat så otroligt gott och fint kaffebröd. Aurora fick så underbara gåvor. Jag förundras över hur BRA och mitt i prick alla hade lyckats ge en speciell och fin gåva utan en dubbletter eller s.k. dammsamlare. Inget var överflödigt utan allt hade sin mening och tanke. TACK TACK TACK!
Fösta julen tillsammans med min alldeles egna lilla familj. På morgonen var vi i Vårfru K:a på julkrubba för barn. Mysigt!Men tror att vi hoppar det i år. Senare åkte vi till mina föräldrar på julbord och paketutdelning. Aurora fick såklart det största paketet som innehöll en gå-stol. Mycket uppskattad! För att sedan bränna vidare till Sundbyberg och fira med David´s stora och härliga familj med mera mat och paket.
Året går så otroligt fort och POFF så fyller våran bebis 1 år!!!! Vart tog året vägen och vad hände med lilla lilla Aurora? Nu är hon stor och kan så mycket. Kryper, står och går. På förskola har hon gått sen den 2 september och det går verkligen galant. En riktig dagis unge, precis som jag trodde.
Älskade Aurora! Tack för att Du är MIN dotter. Tack för att Du är en sådan snäll, busig och älskvärd liten flicka. Tack för att Du är den DU är! ÄLSKAR DIG SÅ!
Här är lilla söta go´biten Filippa som var på besök här idag.
Aurora blev nog lite avis att Filippa satt i min famn ett tag. Men sen när jag satte Filippa i Aurora´s knä så smilade hon upp sig. Hon höll om henne och pratade med henne precis som att hon förstod att Filippa var så mycket mindre än henne själv.
Både jag och David, som höll i Filipp, hade glömt hur det var att ha en sån liten i famnen. Man är ju bara van med Aurora´s vikt och rörelsemönster. Filippa var lätt som en fjäder och lite mer stilla.
För det jag också ville nämna i förra inlägget var serviden från BVC i Enköping.
När jag kom hem från jobbet i torsdags eftermiddag och precis fått igen ytterdörren så ringde våran hemtelefon. Jag som är nyfiken som få tämligen snubblar över Aurora, katten och trösklarna in till sovrummet. har ju heller ingen nummer presentatör hemma så jag vet ju inte vad det är jag missar.
Den senaste tiden har VÄLDIGT många telefonförsäljare ringt och det gör mig tok galen. Så även denna gång, trodde jag. En len kvinnlig röst presenterar sig och jag är i samma sekund på väg att säga ”Nej, jag är inte intresserad”
Måste vara svårt för tex. nyfunna vänner att ringa till varandra dessa tider, när man riskerar att få luren i örat. Men i alla fall så hinner hon säga att hon ringer BVC. ”Heeej!” blir mitt glada svar till henne. Samtidigt som jag funderar ivrigt på vad det är hon vill.
Hon berättar att de nu sitter och ringer runt till barn i 1-års åldern och erbjuder vaccination. ”Vill ni ta?” Utan att ens fundera så svarar jag ”Ja tack, det vill vi gärna!”
För hur kan någon med en så vänlig röst vilja mitt barn något illa, i och med att jag ännu inte vet om några risker för vaccin mot barn under 3 år.
”Vad bra!” säger hon glatt och bokar in oss på en tid nästa vecka. 15 barn i timmen ska de ta hand om, så vi ska se till att vara på plats mellan 11-12 nästa fredag. Tajmat så in i norden eftersom att vi ska på samtal för Aurora på dagis på f.m. samma dag.
Jag blev så glad i själen att det var en vänlig röst som erbjöd mig hjälp i denna djungel av frågor och funderingar. Hade det legat på mig att ta mitt barn till BVC för att ta en spruta så kanske det dröjt innan jag kommit till skott. Mest p.g.a att man inte vet eller vill veta ev. bieffekter m.m. Nu så försvann all onödig oro och frågorna kan jag säkert ställa när vi tar sprutan.
Verkligen största ELOGEN till BVC i Enköping som erbjuder denna service till barnen. Nu är det bara hålla tummarna att det inte vill bli så mycket annat än ev. lite tröttigt som bi effekt. Vi hoppar feber, allmänt gnäll, sömnlösa nätter och annat trams efter det att sprutan är tagen, tack! Ska ju på kalas hos Cornelia på lördag och få SMÖRGÅSTÅRTA och DET mina damer och herre (Dan, vad jag vet), vill man INTE missa!
Tack Babay T och Heidi för omtanken. Jag ska verkligen skärpa till mig. Det är lugnt nu, men när man väl sitter där så är man inte så lugn. Är nålen iztzy bitzzy teenie wiiiiinie så kanske det går aningen bättre.
Så nog om detta för ett tag, tror jag.
Fick efterlängtad sovmorgon i morse!! Sov så gott och drömde så skumt. Men det får vara. Aurora och David har varit ute och krattat löv på f.m samt slängt sopor och träfffat boden som vi bor grannar med. David beställde mer ved och han levererar senare på dagen, eller veckan. Jättesmidigt och bra på alla sätt. Vi har knappt behövt elda nåt sen vi bytte cirkulationspumpen. Jisses vad varmt vi har emellan åt. Men förr var det kallt och då eldade vi desto mer.
Sen fick vi besök av Caroline, Dan och deras übersöta dotter Filippa 5 månader! Caroline plockade ihop en kasse med urvuxna kläder från Aurora och jag fick 400 kr! Jättebra!Och kul är det också när kläderna kommer till användning istället för att de bara blir liggande i källaren.
Men hörni! SOLEN skiner ju från klarblå himmel, det var verkligen inte igår. Har man ens sett skymten av den de senaste veckorna?
Nu ska jag ta tag i dagen och se vad vi gör av den!
Och så var det de här med SVININFLUENSAN och VACCINATIONEN!
Jag har i ärlighetens namn inte tänkt så mycket på vaccinationer och svininfluensan. Hur kan man glömma den när det är det ända som det surras om på jobb, facebook, kring fikabordet och media. Och eftersom att Aurora är 16 mån och inte fick, tills för någon vecka sen, ta sprutan. Så har mina tankar ramlat bort. Självklart så var oron stor när vi skulle sätta henne på dagis och med alla smittorisker det innebär. OCH så hade vi svininfluensan att ta hänsyn till.
Minns föräldrarmötet där föreståndaren lugnade med att säga att det inte kommer att stänga, men OM det skulle bryta ut så tar vi det där ifrån.
Men sen så har det lagt sig och man kanske har gjort höna av en fjäder.
PANG!! Några veckor senare står det på löpet att en 3-årig pojke avlidit i svininfluensa. Hela dagen kunde jag inte släppa tanken på att det lika gärna kunde ha varit en bild på min lilla Aurora på framsidan på tidningen. SKITJOBBIGT rent utsagt.
Men vad kunde jag göra? Hon får ju inte ta sprutan.
Sen hur vida jag och David ska ta den har inte ens jag reflekterat över. Men vi ska ta den. Trots att jag är nålrädd som F-N så tar jag den! För min, Aurora, David, familj, vänner, kollegor och medmänniskors skull. Jag ska ta den där dumma dumma dum dum sprutan.
Hur gör dom med nålrädda människor? Jag menar, de har väl inte tid å sitta med mig och oja sig hit och oja sig dit.
När jag var gravid och skulle ta blodprov på MVC så blev jag sjukt irriterad på personalen. Jag var tydlig med att jag var nålrädd redan från start och ville ABSOLUT inte att de skulle göra någon stor grej av det.
Inget oj:ande eller daltande. Shot and go´, snabbt och smidigt, okomplicerat och enkelt, peace of kaka, ja ni fattar. Men istället så går min B.M ut ur rummet och stänger dörren. Jag sitter och väntar och undrar. Hon kommer tillbaka och meddelar att vi ska ta sprutan NU! ”NU????!” In i rummet kommer ca. fyra sjuksköterskor och stirrar oroande på mig. ”Vill du ligga ner på britsen?” frågar de. ”Ehh…nej det vill jag verkligen inte. Jag vill inte ens ta en spruta, så det så” Jag börjar grina. MOGET!
Men efter en stund så tar jag mig ut ur rummet och in i ett annat rum dit sköterskorna nu förflyttat sig. Jag hör tydligt hur de gör i ordning för nålar, askar, bomull och mig.
Jag ber dem att prata om nåt annat än det vi just ska göra. Snälla, prata om vad som helst, kör pluttiflickationstabellen om ni så vill. Bara jag slipper höra ljudet av nålarna. Jag tänker också att jag gör det för mitt ofödda barns skull, att det är bra för den, det är bra för bebisen i magen.
”Nu blir hon kall” Säger en sköterska. De andra i rummet gör sig redo att ta emot om jag faller. Perfekt! Precis vad jag ville höra.
”Såja, det hör kommer att gå så bra så. Du är så duktig” Mmmm….eller hur. Jag känner den där nålen i armen och jag tycker att det gör ONT! Ta ur nålhelvetet innan jag blir tokig och sliter ur den själv. Jag råkar titta på min höger arm och ser hur mörkt blod fyller sprutan. Brrrr……… Tårarna börjar trilla återigen. Jag intalar mig att det är bra för bebisen i magen. Mamma är ok lilla bebis.
Jag ber att de ska ta ur nålen. De skyndar sig. ÄÄÄÄÄNTLIGEN drar de ur och det är klart. Jag får nästan en chok när jag ser att de fyllt FYRA inte ett utan FYRA (4) rör med mitt blod!! My god!
Så, är det så här jag ska hålla på nästa gång det är dags? Sticka i fingret började jag nästan, men bara nästan, att bli van med efter alla nålar. Återigen, det är för bebisen i magen jag gör det här. Förlossningen, äh pyttsan… den kunde jag inte göra så mycket åt just då i a f.
Och akupunktur, det SKULLE jag bara ha vid förlossningen! Inget jag ångrar och tänker ta det igen!
Så för att återgå till ämnet. Har de tid med en som mig som håller på och inte vill?
Aurora å andra sidan har hittills varit så FANTASTISKT DUKTIG vid de senaste tillfällena då spruta skall tas. Det är mig det är jobbigast för. Höra hur nålen sticker hål på hennes hud. *prack*
Hoppas att de tar hennes lilla tjocka lår som de brukar. Sist så var måttbandet till mycket stor hjälp.
Men summan av kardemumman. Vi tar alla sprutan i den här familjen!
Måste bara dela med mig av mina extremt barnsliga sidor, för alla har väl en?
Här om dagen på jobbet så bad jag en av min en av mina kolleger att gå ner i att gå ner till våran nattklubb och ta bort lite saker efter en konferens grupp som varit där och haft en aktivitet under dagen. Jag skulle själv ner till våran Even Court i ett annat ärende och kände nog att jag inte skulle hinna städa undan där. Där av att jag bad en annan om hjälp. Men mitt ärende gick lite snabbare än väntat så jag gick in i nattklubben dit min kollega inte hunnit in till.
Helt plötsligt flög fan i mig och jag fick för mig att busa med henne. Men vad skulle jag hitta på? Jag sprang upp bakom en trappa och la mig att ta skydd, för snart skulle hon komma ner. He he he…..
Jag låg där och väntade och väntade och väääntade. Kommer hon aldrig, här kan jag ju inte ligga och låta dagen gå. Så jag tog mitt vuxna jag i kragen och reste mig för att gå upp och låssas som ingenting. Men….. DÅ hör jag någon som är på väg in i lokalen. Då blir jag som ett rådjur på en landsväg i möte med strålkastare. Ska jag gå vidare eller springa och gömma mig igen… tänk snabbt..tänk snabbt..tänk, tänk. Men tillslut så tar barnbus nerverna i mig över och det kittlar till i mig. Jag besluta mig för att springa och gömma mig, igen.
Ser att hon går in helt ovetande och jag fnissar så jag tror att hon hörde. Lokalen är i övrigt utan fönster och det är lågt i tak. Påminner om en finlandsfärja :o) Jag vill ju inte skrämma skiten ur henne, för fan vad arg jag hade blivit. Nej, det måste vara nåt snällt, men ändå skumt. Så jag skrapar med mina nycklar efter stenmursväggen ett flertal gånger. Jag hör kollegans lite lätt tveksamma ”Hallå????!”
Jag börjar gapskatta och skrapar med nycklarna igen. Ser då att hon närmar sig där jag sitter och då kan jag inte hålla mig längre. Jag hoppar upp och säger nåt i stil med ”titt-ut!” Hon blir alldeles ställd, men blir lika exalterad som mig och börjar jaga mig kring bord och stolar. Jag springer nu likt ett jagat jaktdjur och försöker låta bli att pinka på mig av skratt. Vi är två konferensvärdinnor som jagar varandra i nattklubben på jobbet, som två 5-åringar. Vi hade kul och det är det som räknas.
Misstänker att det kommer att komma en hämd. Men jag är så himla lätt lurad och skrämd så jag hoppas att hon glömmer lätt. ;o)
En annan sak som mina andra kollegor i servisen har fått stå ut med när jag är i farten med te-silar. Tjejerna har förkläden och då hänger snören och dinglar så fantastiskt lägligt att hänga en te-sil i dem där bak.
Så gissa om jag vrider mig av skatt när jag ser att det går ut i matsalen bland gäster och myller av folk och ingenting märker. ha ha ha!!!! Jättebarnsligt, jag vet! Men SÅ KUL!! Och de kan inte mer än skatta när de upptäcker mitt busstreck. Tack för att ni är så förlåtande.
Ytterligare en sak som jag tyckte var skit kul förr, för nu går det inte lika bra längre ;o(
Gästerna kunde ibland stå precis utanför entrédörren och röka. Vi bakom receptionen kan öppna entrédörren med en knapp så går den upp automatiskt, som en extra service.
Då när den kommer en annan gäst och skulle gå in eller ut genom dörren så öppnade jag dörren med knappen bakom ”repan”. Varpå gästen som står och puffar blir lite lätt klämd mellan dörren och staketet. Gäster gör ju absolut inte illa sig och det går inte att fastna. Man blir bara lite lätt tryckt på.
Sen kan det hända att gästen som kommer gående får en lätt konstig blick av den som står halv inklämd bakom dörren. Han eller hon som kommer gående fattar ji ingenting, men passerar lätt och smidigt genom dörren.
Finns ju de hotell som har s.k. sensorer i marken där dörrarna går upp per automatik. Att det sen står en skadeglad receptionistinne och ler inombords, är de helt omedveta om.
Det är underhållning på hög nivå det mina vänner 
Jag har fler hyss, men låter nog de vara osagda i detta nu.
…eller gummibands effekten.
Jag hade ett samtal med mamma för ett par år sedan då jag fortfarande bodde hemma. Det handlade om allt mellan himmel och jord. Men som det så ofta gör, så gled vi in på det här med karlar och framtid. Jag var också vid tillfälligt singel och väntade väl på att den stora kärleken skulle dyka upp på sin vita häst.
När sen samtalet var över och jag satte mig framför datorn för att chatta, så kom mamma tillbaka och frågade. ”Hur vill du att din man skall vara?”
För en gång skull i livet så svarade jag kort och koncist. ”Han ska vara någon jag kan luta mig mot när det stormar” That´s It!
Jag var kanske kring 14-15 år och visste redan då vad det var jag var ute efter. Inte för att att jag hade en massa trassliga och konstiga romanser bakom mig att jämföra mig med. Men man har ju både sett och hört en hel del. Man lär sig av andras misstag också.
Så idag sitter jag med en (f.n.) pojkvän, som är det mest fantastiska som går i ett par skor/strumpor/barfora på jorden. Han finns där, är där och han är trygg. Någon jag kan luta mig emot när det blåser.
För när jag lutar mig så skänker han stöd och tröst. Men ”bounce:ar” tillbaka mig upp på fötter igen. Inget daltande, utan upp igen och kör vidare.
The rubberband effect, eller gummibands effekten. Helt enkelt!
